Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 ÄNNU EN GÅNG KAri. XII:S DÖD
kom till fästningen en öfverlöpare, som berättade, att man i
svenska hären »talade mycket hemligt om konungens död», och
två dagar därefter kommo till fästningen tre öfverlöpare, »som
ännu ej visste för visso att konungen var död, endast att man
vid hären talade något därom». I »Vertraute Briefe eines
schwe-dischen Officiers», Th. 2, S. 116, finnes ett bref af 17 januari
1719, i hvilket ryktet om ett lönnmord uttryckligen angifves och
efter de dagarnas åsikter fullständigt motiveras. Bland annat
åberopas redan där H. H. von Liewens vittnesbörd, som denne
på våren 1774 upprepade för engelsmannen Wraxall, att såret
i tinningen var af en pistolkula och att hela hären trodde
konungen »dräpt af okänd hand».1 Redan en af de allra närmaste
dagarna efter Karls död hade författaren till de ofvan anförda
brefven yttrat sin tanke att ett lönnmord var begånget.
Om det redan i hären vid Fredrikshall »talades mycket
hemligt om konungens död», så måste det talet bli ändå allmännare
och mera förvirradt efter soldaternas hemkomst på rotarna. Men
i början var det endast ett underligt tal i allmänhet, ingen kunde
uppge sättet, hvarpå lönnmordet ägt rum, eller någon person,
som kunde misstänkas för gärningen. Sinnena voro dock
förberedda för alla rykten, som kunde komina därom.
Det första af dessa rykten berörde sättet för lönnmordet
och härledde sig från den person, om hvilken man allra minst
skulle förmoda, att han trott eller satt i gång en dylik
orimlighet, nämligen från Karls lifkirurg Neumann, som den 30
november på kvällen i Tistedalen tog vård om liket, som
samtalade med flera ögonvittnen om händelsen, som följde liket hela
vägen till Stockholm, som i Uddevalla balsamerade detsamma,
och som i följd af allt detta hade större befogenhet än någon
annan att sätta sig in i alla omständigheter och utforska
sanningen. I sin berättelse om likets balsamerande nämner
Neumann ingenting, som angifver, att han hört lönnmordsryktet,
han talar icke ens ett enda ord om det dödande såret eller dess
beskaffenhet; vid balsameringen var han ännu omgifven af
ögonvittnena till dödsfallet. Sedan pratet om lönnmord börjat sprida
sig, hade Neumann natten mot den 14 april 1720 den drömmen,
att han höll på att balsamera konungens lik, liksom han gjort
i »Odervalle», hvarvid konungen tog honom om vänBtra handen
och sade: »I skolen vara vittne huru jag är skjuten». Neumann
1 Jfr Paludan-Muller, ss. 87 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
