Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
strödda meddelanden och aktstycken
Då bevillningsperioden tog slut först med 1633, skulle man
kunnat vänta ny riksdag först i slutet af detta år eller i början af 1634.
Konungens död föranleder .emellertid en riksdag redan i början af
1633, men denna bekräftar endast de för detta år förut beslutade
bevillningarna. Icke heller föredragas några nya bevillningsarenden
till behandling på utskottsmötet i januari 1634, utan sysslar detta
endast med utrikespolitiken och med bestämmelser om
begrafnings-riksdttgen under sommaren. Vid denna, riksdagen i Stockholm juni—
juli 1634, afviker man från tuårspraxisen. Såväl boskapsskatt som
utskrifning beviljas endast för nästkommande år,1 och äfven denna
bevillning synes regeringen endast med svårighet hafva erhållit.2 Vid
underhandlingarna med presteståndet fann den sig därför föranlåten
att särskildt resolvera att »såsom tillförende hafwer varit brukeligit,
att mau inthet hafwer på längre tidh uthfordrat något af Ständerne,
än som bewilljet hafver warit, nltså skall thedt ock här effter intet
ske; utan nar nöden fordrar och cronan på flere år boskapsskatten
behöfver, då varder väl Ständerne ytterligare derom anmodadt»3 —
såsom synes ett obetingadt erkännande af ständernas rätt att gifva
bevillning för viss tid.
Däremot återupptages tuårsperioden såsom bevillningsperiod vid
riksdagen i Stockholm hösten 1635. K. Maj:ts proposition nämnde
icke någon viss bevillningstid, utan begärde endast i allmänhet medel
för kriget, men sedan regeringen på anhållan från adeln föreslagit
en tvåårig boskapsskatt, blef denna utan synnerlig tvekan beviljad.4
Äfven de öfriga stånden hafva gifvit sitt bifall härtill, ty
riksdagsbeslutet stadgar »att Boskapsskatten ännu i tu åhr uppbäras må
öfwer hela Riket».5
Med hösten 1637 skulle sålunda denna bevillning upphöra. Då
emellertid behofvet af gärder kvarstod oförändradt, beslöt rådet
sammankalla en riksdag till januari 1638. I sammanhang därmed
beslöt man ock att på denna begära boskapsskatt för ytterligare två
år.6 Den kungl, propositionen begär emellertid såsom vanligt endast
i allmänhet »hjälp och undsättning i penningar och andra nödtorfter».
Utan synnerlig tvekan beviljar adeln med anledning däraf, »att en
almen uthsehrifning må opå theres land bönder nu uthi vinter
och med första anstellas», att därest innan år och dag fred ej kunde
erhållas låta »uthan någon widare sammankallelse» en likadan
utskrifning utgå äfven vintern 1639 och slutligen att äfven utgöra
boskapshjälpen »på nästa tu år».7 Samma beslut måste äfven ha fattats
hos de öfriga stånden, ty riksdagsbeslutet gifver både utskrifning och
boskapsskatt för åren 1638 och 1639, [dock för det sisto endast,
om freden ej skulle kunna slutas dessförinnan].8
1 Stiernraan, II, sid. 884. — 2 Råds.Prot. IV, sid. 164, 166, 168. Man
synes hafva trott, att den väntade freden med Polen skalle minska kronans utgifter.
En erinran om tuårsperioden förekommer emellertid äfven nn, i det adeln för
två år afstår från sin befrielse från stora tullen. Stiernman, II, sid 885.
— 3 Råds.Prot., IV, sid. 175. - 4 Bidd. Prot., II, sid. resp. 188, 173, 190; 174,
193. — » Stiernman, II, sid. 939. — » Ridd. Prot., III, sid. VI, VII. — 7 Se
deras svar på prop. i Ridd. Prot., III, sid. 72, 73, 74. — 8 Stiernman, II, s. 952, 953.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
