Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
strödda meddelanden och aktstycken
Då denna sammanträdde i oktober 1652, var det sålunda all
sannolikhet för att bevillningsfrågorna där skulle spela en stor rol.
Så blef också förhållandet: det fins knappast någon riksdag från
denua tid, vid hvilken deras behandling upptager så stor del af
protokollen. Äfven bevillningsperioden beröres därunder flere gånger. I
fråga om utskrifningen var det ursprungligen adelns mening att
stanna vid gammal praxis d. v. s. vid tvåårsperiod,1 men då
rikskanslern ville öka dess storlek, beslöt man att hellre utsträcka den
till tre år, med lägre siffra under det sista.2 Ex analogia utsträckte
regeringen sedan i sitt projekt till beslut denna treårsperiod för alla
fyra stånden äfven till boskapspenningarna (hvilka prästerna gifvit för
lika lång tid som de öfriga stånden, adeln och borgarne icke ens
berört i sina svar, och bönderna gifvit på endast två år),3 och denna
tidsbestämning blef också i riksdagsbeslutet den gällande.4 Däremot
misslyckades regeringens försök att på samma sätt äfven genomdrifva
treårsperioden för den 4-dalers kontribution, som adeln nu beviljat
för två år, ty projektets tre år väckte i denna fråga hos ståndet så mycken
opposition, att de ursprungliga två åren kvarstå i riksdagsbeslutet.5
Enligt detta beslut skulle sålunda 4-dalers kontributionen utgå
till och med 1654, de öfriga kontributionerna till och med 1656.
Vid afsägelseriksdagen 1654 behöfde således icke några
bevillningsfrågor företagas, icke heller synas sådana där ha förekommit.
Huru frågan behandlades år 1655 har jag ofvan relaterat, och
erinrar här endast om, att tre-årsperioden 1655, 1658 gjordes
förherrskande för flertalet bevillningar.8
Behofvet af ökade medel, hvilket förorsakades af de vidtutseende
krigen, föranledde såsom bekant konungen att år 1657 på
landskapsmöten låta underhandla om förhöjd och förlängd bevillning.
Kännetecknande för alla de nya hjälperna är, att de gåfvos till och med 1660.
Då 1655 års bevillning skulle gällt till och med 1658, ser det
sår-lunda ut som om man nu återvändt till tuårsperioden. Emellertid
är det faktiskt, att saken icke så uppfattades af ständerna. Den
enligt 1655 års beslut resterande bevillningen för 1658 blef nämligen
anteciperad och förhöjd, så att den kom att utgå 1657, och därefter,
ehuru i något förändrad storlek, äfven för 1659 och 1660. För
stånden kom bevillningen sålunda i allmänhet att te sig såsom en
3-års bevillning.7
1 Ridd. Prot., V, 1, sid. 10. — 2 Ridd. Prot., V, 1, sid. 27. — ’
Söderberg, a. a. sid. 51—53. Ridd. Prot., V, 1, sid. 79. — 4 Stiernman, II, sid.
1187, 1189. — 6 Stiernman, II, sid. 1191. — 6 Det enda uttryckliga undantaget
härifrån är den råghjälp, som allmogen beviljade för det innevarande året; äfven
denna sknlle emellertid vid behof kunna förlängas genom underhandlingar genom
landshöfdingarna. Stiernman, II, sid. 1255 — ’ >\Vij bewillia och samtyckia
till 3 åhrs utskrifningar» heter det i beslutet från ständerna i Up- och
Södermanland. Stiernman, II, sid. 1267. Saken är emellertid icke fullt klar, ty de
använda källorna äro ofta stridande. Så t. ex. heter det stundom under
underhandlingarna, att den föregående riksdagens bevillning, gällt åren 1655, 1656 och 1657,
stundom, att den gällt 1656, 1657 och 1658. Äfven andra variationer förekomma:
man talar så t. ex. ibland om den nya bevillningen såsom afseende egentligen åren
1657 och 1658, men under vissa vilkor äfven 1659 och 1660, och synas sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
