Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en konflikt mellan konung fredrik och sekreta utskottet 175
det yttre stödet erhölls, sedan hertigen omedelbart därefter slagit
sig ned vid det ryska hofvet, och när den ryske ministern i
Stockholm Bestuchef därpå under loppet af år 1722 gjorde
förnyade framställningar till den svenska regeringen om kunglig
höghetstiteln åt det ryska hofvets skyddsling och tsarens
blifvande måg, var detta en vida allvarligare sak, än när hertigens
fåtaliga anhängare eller han själf såsom en irrande furste utan
land framställt ett dylikt yrkande. Och efter freden i Nystad
inträdde en genomgripande förändring i den allmänna meningen
inom landet. Att Fredrik vid underhandlingarna om det nämnda
fredsslutet, som för Sverige kom att medföra så bittra
uppoffringar, yrkat på, att Ryssland ej skulle åtaga sig hertigens sak,
väckte misstanken, att han offrat Sveriges bästa för dynastiska
intressen. Tsarens vänskap för hertigen lät dessutom hägra
lysande utsikter, som man började jämföra med det bedröfliga
resultatet af den under Ulrikas och Fredriks regeringar följda
antiryska politiken, och slutligen fullbordade konungens allt mer
i dagen trädande karaktärslöshet i förening med hans sträfvanden
att öka sin makt undergången af hans popularitet. Men i samma
mån denna sjönk växte eller väcktes till lif intresset för den
försmådde ättlingen af det gamla konungahuset, och sålunda
skedde det, att holsteinska partiet, som varit fullkomligt
van-mäktigt vid 1719 och 1720 års riksdagar, blef det härskande
vid den, som sammanträdde i januari 1723.1
Sedan hertigen vunnit ett stöd i Ryssland, fann Fredrik
omsider rådligast att i godo söka komma öfverens med honom,
men han gjorde det på smygvägar och bakom de lagliga
myndigheternas, rådets och kanslikollegiets, rygg. Utan deras vetskap
inlät han sig nämligen genom sin förtrogne, den hessiske ministern
i Stockholm Di em er och den franske residenten i Petersburg
Campredon, på en underhandling i detta syfte med det ryska
hofvet och hertigen. Uppslaget därtill synes hafva gifvits af
den ryska regeringen, som i juni 1722* genom Bestuchef lät för-
1 Bevisen för de här ofvan meddelade fakta kunna ses hos Malmström,
Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772,
I «s. 44, 121, 131—3, 153, 163 och 220. Den episod, som utgör föremålet för
den följande framställningen, är äfven till sina grunddrag tecknad af Malmström
(a. a. sa. 220—1 och 225—7), men den mera i detalj gående undersökning, som
jag varit i tillfälle underkasta den samma, torde i någon mån vara ägnad att
ytterligare belysa den.
2 Enligt redogörelsen för ett »samtal» mellan Diemer och J. Cederhjelm,
dat. den 19 mars, bl. Sekreta uUhotteU akter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
