- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
177

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en konflikt mellan konung fredrik och sekreta utskottet 177

afseende på denna mission, antingen så att han helt och hållet
uppgaf den eller ock uppsköt den till den svenska riksdagens
sammanträde, så förklarade Diemer å konungens vägnar, att
denne ej mer skulle mottaga någon minister från hertigen och
att han ville vara ursäktad, om denne genom att försumma
detta tillfälle ådroge sig ledsamheter.

Att Fredrik valde en så inkorrekt form för denna
underhandling, berodde förmodligen af, att han i händelse af ett
misslyckande ej ville, att det skulle blifva kändt, att han sökt
försoning. Möjligen har en orsak till hemlighetsmakeriet äfven
varit den, att han befarade motstånd från drottningens sida och
därför ville hålla henne utom saken, tills den fortskridit så
långt, att hon måste acceptera den såsom en fait accompli. Vare
härmed huru som helst, så medförde detta tillvägagående
ledsamma följder, bl. a. just den konflikt med det sekreta utskottet
vid 1723 års riksdag, som utgör föremålet för denna uppsats.

I strid med det af Fredrik uppställda vilkoret afsände
nämligen hertigen Bassewitz så sent, att han ej kunde hinna till
Stockholm förr än efter riksdagens början. Uppretad häröfver
hemställde Fredrik till rådet, om ej Bassewitz’ resa kunde hindras,
men måste därvid omtaln hvad som föregått hans afsändande.
Riksråden ansågo då, att Bassewitz måste tillåtas komma, enär
konungen själf gifvit anledning till hans beskickning, och sålunda
anlände Bassewitz utan hinderj till Stockholm i början af februari
1723. Här fick han emellertid från konungen mottaga en
förklaring, att denne ännu drog i betänkande att uppfylla hertigens
önskningar i titelfrågan. Han lämnade då Arvid Horn den 4
februari en promemoria,1 hvari han redogjorde för hvad som
gifvit anledning till hans beskickning, beklagade konungens tvekan,
hvilken han antydde ej öfverensstämma med hvad denne låtit
hertigen hoppas, men dock förklarade sig beredd att aflämna
sitt kreditiv i förhoppning att konungen därpå skulle uppfylla

1 Samma som omtalas ofvan s. 176 n. 1. Slntet har följande lydelse: »Eg
wärde aber hergegen dem Hertzoge sehr schmertzhaft seyn, wann Ihro Maj., wie
Dieaelbe mir hinterbringen lassen, annoch hierüber (om titeln) sich positive zu
erkl&hren Anstånd weiter nehmen wolten; damit aber dennoch Ihro Maj. und die
ganze Welt erkennen mögen, wie mein gnädigster Herr ein völliges Vertrauen in
Ihro Maj. setzen und der festen Hoffnnng leben, Sie werden, wann ab Hertzogs
Seiten allés dass reellement erfüllet werden, was Ihro Maj. der förmlichen
Gesandt-schaft wegen verlanget, so bin ich, unterschriebener Minister, bereit auf Ihro Maj.
Befehle mein anvertrautes Creditiv Deroselben unterthänigst zu überreichen in
Hoffnnng, dass Ihro Maj. meinen gnädigiten Fursten nnd Herrn alsdann
verspro-chener und verlangteT mässen völlig vergnügen werden».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free