- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
182

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

s. j. boethius

de efter deras trohets- och huldhetsed skulle styrka honom i all
kunglig myndighet och med allt uppriktigt nit och zèle afböja
hvad som på något sätt hemligen eller uppenbarligen kunde
däremot stämplas. Till sist förklarade han ironiskt och med en
spetsig hänsyftning på ett uttryck i talmännens tal sitt »nådiga
nöje förnämligast däruti bestå att mottaga och befrämja alla de
välgrundade rådslag, som kunna föröka all kärlek och godt
förtroende» mellan honom och hans trogne undersåtar — hvilket
han antagligen ej ansåg vara fallet med dem han nu fått mottaga.

I fall detta svar kunde anses innebära ett bestämdt afslag på
utskottets begäran, borde nu detta- enligt den öfverenskomna planen
hafva skridit till afsändandet af en högtidlig deputation till
konungen, men något sådant sattes dock ej i fråga vid svarets
mottagande, utan man tog då genast för afgjordt, att utskottet
skulle afgifva ett nytt utlåtande; förmodligen ansåg man sig ej
anständigtvis kunna lemna utan afseende konungens begäran om
ett sådant. Angående formen därför uppstod dock en
meningsskiljaktighet. Friherre J. Banér, en ifrig partiman som varit
holsteinskt geheimeråd, erbjöd sig att jämte några andra uppsätta
en utförlig vederläggning af konungens skäl mot audiensen och
anförde därvid åtskilligt till försvar för hertigens uppförande,
men friherre Hyltén ansåg att man ej borde gå i detalj eller
»libellera med sin öfverhet», utan helt enkelt förklara, att skälen
för och emot redan vore ventilerade och att man ej hade orsak
att ändra mening. Däremot ville han, att något skulle svaras
på »några hårda eller så till sägande föraktliga ordatermer» som
influtit i konungens svar och »som endast lära komma af
con-cepisten, som ej rätt förstått H. M:ts nådiga mening».1
Cederhjelm var af samma mening, men ville, att man också skulle taga
fasta på (»taga det utiliter upp»), att konungen i slutet af brefvet
förklarat sig benägen att bevilja audiensen; mot uppskofvet
därmed till efter riksdagen borde man däremot anföra, att »det har
sådant anseende med sig som H. M:t hade mefiance till
ständerna». Sedan Banér äfven förklarat, att hans mening ej var
att alla skälen skulle anföras inför konungen, utan blott att de
skulle uppsättas för att biläggas protokollet, på det att
»efterkommande niåga se, att vi på det nogaste handterat denna an-

1 Förmodligen syftade han härmed på de anförda ironiska slutorden i
konungens svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free