- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
188

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

s. j. boethius

Det sekreta utskottet har sålunda vid detta tillfälle ej gått
så hänsynslöst till väga, som man vanligen antagit. Men när
det vid eftermiddagens sammanträde den 4 april fick del af
audiensens resultat, då blef visserligen förbittringen inom det
samma stor. Dock gjorde sig äfven härvid den vördnad för
konungens person gällande, som ofta visar sig under
Frihetstidens första tider trots all benägenhet att inskränka hans makt.

K. G. Tessin var den som först yttrade sig, sedan
landtmarskalken slutat sin redogörelse. Han fann det vara en allt
för svår beskyllning, att ständerna ej visat särdeles ömhet
för konungens person, tyckte på sitt samvete, att den samma
ej kunde döljas för ständerna, och ansåg nu tiden inue att göra
en ansenlig deputation till konungen i sittande råd. Banér ansåg
ock, att man måste taga »ferma mesurer» och friherre Klas
Rålamb förklarade: »Nu måste vi visa, om riksens ständer äro
maktegande eller ej». Därpå »diskurerades, att det är bedröfligt
att H. M:t skall visa sådan vedervilja att admittera Bassewitz
och ej vilja bekväma sig till att följa riksens ständers sekreta
utskotts välmenta råd»; att sekreta utskottet »på ena sidan ej
gerna ville göra något som ej skulle behaga öfverheten och hafva
det anseendet med sig, som man i ringaste måtto åsidosatte den
underdåniga vördnad man bör bära för sin konung och öfverhet»,
men att å andra sidan ständerna, som »likväl äro de högsta
maktegande i riket» skulle »lida uti deras makt och myndighet»,
om man ej bragte till verkställighet hvad sekreta utskottet »för
godt funnit att besluta» till rikets bästa och förekommande af
skadliga tvister med tsaren, som torde anse hvad som hände
Bassewitz såsom vore det händt hans egen minister. Allmänt
var man ense om, att deputationen nu skulle afgå, och
landtmarskalken förklarade att därom ej nu kunde voteras, då det
redan var sagdt i apostillen till talmännens tal, men däremot
yppade sig meningsskiljaktighet, dels om huruvida man behöfde
inhämta ståndens samtycke till dess affardande, dels om
tidpunkten därför. Det förra fann man till sist onödigt, emedan
ärendet hörde sekreta utskottet till, och då landtmarskalken

men detta förklaras — i öfverensstämmelse med Banérs yttrande den 1 april —
vara ursäktligt på grund af den behandling hans förra sändebud rönt (jmfr ofvan s. 174).
Äfven Bassewitz’ uppförande efter ankomsten förklaras till det bästa. Mot
konungens önskan att uppskjuta audiensen till efter riksdagen och uppfattning af den
Bassewitzska affären såsom rörande sig enskildt anföres ungefär samma skäl som

i talet n:o 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free