Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en konflikt mellan konung fbedbik och sekreta utskottet 189
uttalade en farhåga för att konungen kunde vädja till stånden
och dessa desavouera utskottet, förklarades, att stånden säkert
skulle göra ett med utskottet, och då blefve det ej dettas fel
om saken finge offentlighet. Med afseende på tidpunkten
föreslog Cederhjelm, att man kunde lämna konungen betänketid till
nästa måndag (det var nu torsdag), efter utskottet ej förr hade
något sammanträde, men frih. W. Bennet yrkade, att deputationen
redan följande dag skulle afgå, hvarefter, om ej häller den
uträttade något, saken skulle anmälas förstånden, och Kr. Barnekow
motsatte sig uppskofvet af fruktan att det skulle gifva ryske
ministern tillfälle att inskrida, då det blefve »nesligt» både för
konnngen och ständerna, om audiensen aedan komme till stånd.
Farhågan för Bysslands inblandning, som i och för sig var
ganska naturlig, hade ytterligare ökats genom ett rykte, att
Bestuchef från sitt hof mottagit order att åtaga sig Bassewitz’
sak samt afgifva en förklaring, att, om endast 7 eller 8 svenskar
funnos, som ville försvara sin frihet, skulle tsaren »hjälpa dem
däruti». Detta rykte hade redan på förmiddagens sammanträde
bragts på tal, hvarvid »sekreta utskottets ledamöter utläto sig,
att sådant Gudi äradt ej behöfves, och skulle det blifva en för
riket högst skadlig och bedröflig hjälp». Nu beslöts på
landtmarskalkens förslag, att Arvid Horn skulle anmodas att infinna
sig i utskottet för att gifva upplysning om denna sak, emedan
han sades hafva råkat Bestuchef. Då Horn anlände berättade
han, att Bestuchef vid ett besök hos honom för 2 dagar sedan
blott frågat, huru det gick med Bassewitz’ audiens, men Horn
trodde ej att han hade några order att inblanda sig i denna
sak, då tsaren antagligen fått del af brefvet till Campredon och
därför ansåg den vara klar. Däremot hade Bestuchef omtalat,
att han fått befallning att på grund af den 7 § i Nystadsfreden
erbjuda rysk hjälp till den svenska frihetens beskydd, men detta
ansåg Horn ej sammanhänga med audiensfrågan, utan antog att
det var bondeståndets framställning vid riksdagen — om ökad
makt för konungen — som »gjort harm häruti». Han omtalade
ock, att han för att ej stöta en sådan herre och dess minister
i en sak, »som ändå ej var afgjord», svarat »att det är hugneligt
att höra att tsaren vill attachera sig till vår nation samt att
jag och hvar redlig patriot det lärer erkänna, men, som herr
ministern nu själf är här, så lärer han så väl som jag se och
finna, att detta alldeles intet behöfs»; nu yppade han sin verkliga
Hilt. Tidskrift 1892 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
