Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minmen ur min lefnad
209
o
Ar 1834 deltog jag i riksdagsarbetet som ordförande i
eco-nomiutskottet samt i flere med detsamma sammansatta utskott,
hvaribland det alltid ridicult märkvärdiga bränvinsutskottet, som
hade sina arbeten under sjelfva coleratiden, och syntes
vederbörande smittade af den mer än sjukdomen farliga colerarädslan.
Jag arbetade och vann min but (mitt mål) att icke tänka på
farsoten men kände dock alltid den obehagliga tryckningen under
bröstet, som sluteligen resolverade sig till en verklig colera attaque,
men curerades straxt genom stark åderlåtning, frottéring och en
god dosis starkt caffé. Konungen skickade och efterfrågade min
hälsa, en utmärkelse, som bebådade dess belåtenhet med inin
retrait från radicalismen i den liberala opposition, den jag
började uppfatta med en säkrare blick och medömkan med dess
fåvitskhet; dess samhällsupplösande tendens väckte min afsky
och det blef mig då redan en pinsam belägenhet att bibehålla
de gamla vänskapliga relationerna till en och annan mycket
exigerande oppositionsman.
Jag hade redan bestämt förklarat mig emot de af Carl H.
Anckarsvärd agiterade opinionsyttringar för en
representationsförändring och var troligen den enda bland hans vänner, som
vägrade att med de cirkulerande listorna taga någon
befattning.
Under loppet af riksdagen var jag åtskilliga gånger kallad till
konungen både enskildt och i deputation med landtmarskalken för
att delfå H:s Maj:ts enskilda tankar om ärenderna, dervid jag
anmärkte hos konungen en viss sraåagtig oro och bristande
hållning, en motsats till den nobla tact, hvarmed han mötte 1841
års vida svårare conjuncturer och våldsamma opposition.
Det var icke samma Carl Johan 1834 och 35, som ryggade
undan för den då opinerande dumdristigheten, hvilken 1841 så
manligt trotsade den revolutionära propagandan, n. b. dock ej
förr än han sökt att genom ett ministerombyte vinna
riksdags-majoriteten. 1835 skedde den bevu att afvisa Petré från
afskeds-middagen, en dumhet, som lades Brahe till last, hvilket jag
senare under ett förtroligt samtal med denne bragte å baue. Då
visade mig Brahe ett skrifteligt intyg af tjenstgörande
kabinetts-kammarherren för tillfället baron Erie Cederström, att hela
händelsen skedt Brahe ovetande genom directe befallning från kungen,
en befallning, hvilken Brahe aldrig hade åtlydt, just af
tillgifvenhet för sin konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
