- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
224

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

claes fredbik horn

dag dess långa tjenstledighet började, begära inventering å
landskontoret samt dervid mig affordra de till handeln uppburna
medel. Mitt svar blef en anvisning att anmäla förhållandet i
Kammarrätten, då jag ingalunda ansåg mig tillständigt att
redovisa mina åtgärder för en underlydande. Detta skedde äfven af
embetet, dervid Östberg villigt biträdde Gyllenhoff att chikanera
deras gemensamma chef. Anmälandet erhöll Båledes mera form
af angifvelse, som skulle grundas på den osanna uppgift att jag
aflemnat en redogörelse, men icke de återstående penningarne.
Nu ville händelsen att, då denna skrifvelse inkom till
Kammarrätten, var den ordinarie advokatfiskalen samma dag återväntad
till staden och presidenten tillsade, att akten skulle till honom
öfverlemnas, men vice advokatfiskal Lind, en aftonbladist, redan
vidtalad, tog akten och ex officio skyndade med aktion, som i
anseende till den svåra rubriken, öfverenskommen med herr Lars
Hjerta, hvilken dessa dagar gjorde besök i landskontoret och
hade samqväm med herr Gyllenhoff, genast tog den allvarliga
vändning att seqvester beviljades å min egendom. Denne
upphäfdes likväl straxt efter min förklaring och medlens återtagande
ur handeln; men rättegången, sufflerad af Aftonbladet, bedrefs
alltjemt under sin falska rubrik, dervid jag ur Aftonbladet
underrättades om åtgärderna, innan de blefvo mig formligen
del-gifna. Inseende den låga afsigten med den form frågan
tagit, tilltrodde jag Kammarrätten samma uppfattning och
vårdade mig icke serdeles om försvaret. Detta var dock ett stort
misstag, ty referenten, kammarrättsrådet Björkman, en gammal
tjensteman i Stockholms landskontor och Gyllenhoffs man,
grundade sitt förslag till dom juBt på den osanna, icke
veder-lagde uppgiften, att jag afgifvit en ofullständig redogörelse.
Kammarrättens ledamöter lära icke, flertalet, bekymrat sig med
att nagelfara referentens bedrägliga argumenter, utan fällde,
godtroget litande på desammas tillförlitlighet; hvarom den rätta
advokatfiskalen Prinzensköld sedan yttrade sig uti ett skriftligt
memorial, lemnadt riksens ständers justitieombudsman, att icke
ringaste skäl förefunnits till mitt aktionerande, än mindre .till
mitt fällande. Målet drogs både af mig och herr Lind till Högsta
domstolen, der jag var förvissad om rättvisa oaktadt det skrän,
som den radikala pressen upphäfde mot Kammarrättens lindriga
dom, men än mer emot presidentens friande votum. Men Högsta
domstolen skärpte domen, och jag såg mig nödsakad att i nåde-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free