Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minmen ur min lefnad
225
väg söka ändring hos konungen medelst hänvisning till målets
falska rubricerande och hela oformligheten af dess juridiska
behandling, sedan jag erhållit i administrativ väg en fullkomlig
befrielse från åtal af de 2:ne statsråden Fåhraeus och Munthe,
hvilka erhåUit konungens uppdrag att undersöka saken och för
hvilka jag uppvisade en brefvexling, som ådagalade de
transaktioner, hvari jag ingått med stöd af undsättningskommiténs
uppdrag. Då likväl en pluralitet af Högsta domstolen voterat mitt
fällande, ansåg konungen böra undandraga mig sitt förtroende,
och jag skildes från tjensten (1849); hvarefter mig eftergafs både
den pligt och den ränta, hvartill jag blifvit dömd. Rättvisan
af domen blef således icke af konungen godkänd, än mindre af
rikets ständers justitieombudsman, som i sin årsberättelse lemnat
en kritik öfver denna dom.1 Men jag var en politisk misshaglig
person, som förklarat krig mot den liberala pressen och dess
anhang inom administration. Sålunda var jag i delo med herrar
v. Troil och v. Koch, med den förra i anseende till det oförsvarliga
fusket med nya länsfängelset och föreskriften rörande bevakningen,
med den senare af flere skäl, deribland mitt vägrande att
deltaga uti det barnsliga upptåget med sällskapet för fångarnes
moraliska förbättring, uti hvilket sällskap herr justitiekansleren
fungerade som ordförande, då herr L. Hjerta, utan gensägelse,
påyrkade fångarnes bibringande af undervisning om deras politiska
betydelse, en omständighet, som föranledde min befallning till
häktets bevakning att förneka herr Hjertas tillträde till fångarne,
oaktadt han som sällskapets ledamot dertill hade fångstyrelsens
tillstånd. Herr v. Koch hade äfven tjenstvilligt tagit vård om
en af mig från landkansliet afvisad renskrifvare, som bortkördes
1 Justitieombudsmannen S. J. Theorell har i sin berättelse för 1850 sid.
140—147 redogjort för detta mål. Landshöfdingeämbetets anmälan om de ännu
ej redovisade undsättningsmedlen (19,410 kr.) gjordes den 12 febr. 1846.
Kammarrättens dom var af den 30 dec. 1847. Genom den ådömdes landshöfdingen att
böta en månads lön, samt att erlägga ränta å den summa, som obehörigt skulle
varit innestående, tills redovisning skedde, men äfven landssekreteraren och
landskamrern dömdes till böter och eventuel ränteersättning.
K. Maj-.ts dom (4 mot 3) den 2 febr. 1849 skärpte straffet till tre månaders
suspension för landshöfdingen men stadfäste i öfrigt Kammarrättens dom.
Horns nådeansökan, hvari han erkände att han felat, men felat utan att veta
det, stödde sig förnämligast därpå, att hans den 9 dec. 1845 aflemnade redogörelse,
ej vore att anse som en formlig redovisning. K. Maj:ts utslag var dat. d. 20
mars 1849. Landshöfdingen hade då redan entledigats från sitt ämbete, hvarföre
frågan om suspension förföll, samt befriades af gunst och nåd från den ådömda
räntan. Justitieombudsmannen anser att minoritetens i Högsta domstoleu mening,
som gick ut på förlust af en månads lön, men befriade från räntebetalningen, varit
den strängaste, som kunnat göras gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
