- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
228

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

claes fredbik horn

vare sig i folk eller pengar att öfvertaga ett sådant statsskick.
Indelta arméen, som i militäriskt afseende är en oformlig
institution, måste i politiskt afseende högt skattas, såsom
konungadömets och ordningens vidmakthållare.

Den demokratiska, icke republikanska fanatismen har således
gjort mången vältänkande frihetsvän till en ifrig rojalist och
derföre har också min politik sedan tre lustrer blifvit fullkomligt
conservativ med stor farhåga för äfven de nyttigaste reformer,
så länge faran är att dessa komma under radicalernas inflytande.
— Redan i adelns plenum d. 21 dec. 1829 yttrade jag i
anledning af ett anfall af grefve Wetterstedt bland annat: »Om sjelfva
lagstiftningen och lagskipningen enskildt eller gemensamt begå
orättvisor mot folket, ligger deri den fruktansvärdaste uppmaning
till allmänt affall från båda; men att i så olycksbådande tider,
om de vore för handen, de samma personer, hvilka nu anklagas
för anarkiska planer eller syftningar, derföre att de fördöma
maktens inkräktningar på folkets lagliga rått, torde äfven
framstå såsom anarkiens kraftigaste motståndare med äfventyr att
falla första offren för dess yra.* Jag uppfattade alltså vådan
af att biträda radicalismens revolutionära opposition, men anade
icke att blifva ensam bland mina politiska vänner uti det
offentliga erkännandet af skilsmässan från ett förödelseparti, som
alltjemt stegrade sina vilda anspråk på inflytelse och som ännu
12 år senare ville räkua mig bland sina anhängare, för det att
jag uppträdde mot all usurperad makt vare sig upp eller
nedifrån. Det är denna aristokratiska opposition, ensamt värdig
Riddarhuset, som jag kunnat vidblifva. Den står uti intet
sammanhang med reformifvern, som visat sin tillvarelse hos samma
personer, hvilka både förordat och understödt våldet, allenast
det utöfvats i demokratisk anda.

Redan vid 48 års riksdag hade min försvagade hörselorgan
förhindrat mig att aktivt deltaga i riksdagsgöromålen och sedan
har denna krämpa till den grad tilltagit, att jag icke mera kan
bevista något samqväm ej en gång njuta af sammanlefnaden
med mina närmaste och vänner. Denna både verkligt fysiska
och moraliska tortur måste snart bringa slut på ett nu mera
onyttigt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free