- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
233

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233 konferensen på ulriksdal i september 18 63



yttrat sig med obestridlig klarhet och talent, och möjligen också
hade principielt rätt, derest frågan vore helt och hållet fri; men
att då frågan na hade kommit i en helt annan ställning genom
det som föregått och hvarom vi nyss fått kännedom, så vore
derigenom också förhållandet annorlunda.1

Hans Maj:t yttrade då, att hans politik alltid skulle blifva
att följa det rätta, och derföre måste han handla så, som han
nu gjorde. Derpå svarade Gripenstedt: att i moraliska frågor
Eders Maj:ts åsigter aldrig kunde bestridas, men hvad politik
anginge, måste dock Gripenstedt fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på ett moment som vore af största vigt, neml. möjligheten att
utföra de beslut, som man fattar, ty äfven om beslutet i och för
sig sjelf vore fullkomligt riktigt, måste dock för att politiken
skall vara sund, det finnas medel att utföra densamma.

Härpå svarade Hans Maj:t med något höjd röst: Hvad menar
Du med detta yttrande? — Gripenstedt tillkännagaf då likaledes
med något höjd stämma: »Jo! Eders Maj:t, jag menar just exempel
ur vår egen historia.

»Jag menar först och främst den hjeltekonung, sora
visserligen hade rätten på sin sida, men som icke tillräckligt
beräknade sitt rikes tillgångar, utan dref denna rätt till en så
oförsonlig höjd, att icke blott han nedsatte vårt land från den höga
ställning det förut innehaft bland nationerna, utan han föll sjelf
dervid såsom ett blodigt offer, hvartill kom, att omkring en
tredjedel af fosterlandet lösrycktes från detsamma. Jag menar
dessutom, Eders Maj:t, en annan Konung ännu olyckligare både
till sina handlingar och sitt slut.

»Äfven han kan sägas hafva haft rätten på sin sida, men
genom oförnuftet af sina handlingar, eller genom att liksom
försöka köra hufvudet genom väggen och utföra det omöjliga
blef slutet, att han icke allenast krossade sin panna och
förspillde sin krona, utan ock att fäderneslandet ännu en gång
förlorade mer än tredjedelen af sitt område».

Konungen svarade härpå betydligt lugnad, att dylika
händelser väl icke vid detta tillfälle skulle komma att ega rum,
efter hvad han hoppades. — »Äfven jag hoppas detsamma af upp-

1 Muntligen sade mig Gripenstedt, att Hamilton i sitt temligen långa
an-forande ibland annat yttrade: »Nu har dock Hans Maj:t gifvit sitt löfte, och det
kan icke ändras och svenska folket skall icke tveka att nu likasom tillförene följa
■in Konnng m. m.» Ant. af Adlersparre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free