Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västerbotten och ryssarne 1714—1721
efter samtida skriftliga källor
af
E. W. B.
Sommaren 1713 började man redan befara ett fientligt infall
i Västerbotten. Befallning utfärdades af landshöfdingen Anders
Erik Ramsay om vårdkasars uppsättande vid sjösidan,
hvarjämte det i länet förefintliga ringa förrådet af gamla gevär jämte
ammunition utdelades åt allmogen, som tillsades om vakthållning,
såsom ock borgerskapet i städerna anbefaltes att förse sig med
värjor och bössor och att öfva sig i vapnens bruk. Såsom
förebud till hvad som stundade, inkom nu ock i länet från och ined
år 1714 en mängd flyktingar från finska sidan. De först
anlände, inalles 14 familjer, voro från Borgå och slogo sig ned i
Torneå och omnäjden, utan något till föda och uppehälle. Snart
kom ock underrättelsen om den finska härens nederlag vid
Storkyro. Den 24 febr. fick landshöfdingen meddelande härom
genom en budkafle från öfversten Joh. Stiernschantz af d. 19 i
samma månad af följande innehåll: »Till efterrättelse, Gud
bättre, blef vår armé totalt slagen, hvilket skett vid Storkyro.»1
1 Generalmajor Carl Armfelt skrifver från Gamla Carleby 3 dagar efter
striden till generallöjtnant Gustaf Adam Taube på följande sätt om densamma:
»Infanteriet dref två gånger fienden tillbaka, så att man hade allt hopp, men
af myckenheten stannade allt omsider i nederlag; af hela infanteriet äro få
officerare och gemene kvar, så mycket man än vet af. — Man blef på ryggen och alla
sidor anfallen, att ingen knnde undkomma, utan att slå sig igenom, och hann jag
sjelf på tredje dogen genom skogar oeh omvägar med yttersta besvär komma till
rätta; kropparna lågo så fördubblade, det man till häst icke kunde på många
ställen framkomma. — Jag beklagar Bf allt hjerta de brafva officerame och
manskapet, hvilka af tålamod i fatiguen, frimodighet i faran och ståndaktighet i
affairen det betygat, som af de renommeraste trupper i verlden kan påtänkas.»
Hilt. Tidskrift 1892 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
