- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
296

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

H. WRANGEL

utgjordes af lodjor och skärbåtar. Det må här anmärkas, att
hvarje galer i regeln åtföljdes af en större båt, s. k. galeresping,
och det synes fördenskull vara berättigadt att antaga, att
fiendens styrka blifvit alltför högt uppskattad, då dessa espingar
utan tvifvel medräknats i nyss uppgifna antal. Sammanlagda
besättnings- och landstigningsstyrkan har man anslagit ända till
30,000 man, men äfven denna siffra torde på nyss angifna
grunder vara för högt tilltagen. Det var emelllertid en fruktansvärd
invasionskår, som nu nalkades hufvudstaden. Fienden visade dock
från början till slut en omisskännelig respekt för den svenska
försvarspositionen vid Vaxholm. Han delade, som bekant är,
genast sina stridskrafter i tvenne afdelningar, af hvilka den ena
drog sig norrut emot Öregrunds skärgård och den andra seglade
sydvästvart. Längre än till Furusund följde denna senare icke
stora farleden, utan tog den 19 juli och följande dagar vägen
genom Husaröleden åt Kanholmsfjärden.1 Brinnande gårdar och
skogar buro vittne om fiendens framfart. Hvarje skildring af
denna förbigås emellertid här, då den finnes tillgänglig i flera
tryckta verk.

Det ofvan antydda missnöjet med Stockholmseskaderns
overksainhet blef allt högljuddare, ju längre fienden utsträckte
sina härjningar. Särskildt hade amiral Wernfelt gjort sig till
målsman för detsamma. Att ett sådant öppet missnöje skulle
förtryta amiral Taube, är naturligt. Han höll före, att fienden
med sin framfart söder ut icke hade annan afsikt än att locka
Vaxhol raseskadern från dess position. Den 22 juli sammankallade
Taube också samtliga högre fartygschefer till »generalpajarning»
om bord å amiralskeppet. Härvid ådagalade han tydligt, att de
af honom vidtagna försvarsanstalterna voro i full
överenstämmelse med regeringens goda minne och för öfrigt uppfyllde
klokhetens och försiktighetens kraf. På tillfrågan, om någon bland
de närvarande ansåge det rådligt att öfvergifva den intagna
positionen för att söka drabbning med fienden, hade amiral Taube
den tillfredsställelsen att finna alla sina närmaste underlydande
dela hans egen uppfattning. Kommendör Nyman afgaf en
utförlig förklaring i samma anda, hvilken bilades den klagoskrift
till H. M. drottningen, som amiral Taube omedelbart härefter
ingaf och hvari han redogjorde för pajarningens förlopp samt

1 D. 4, Taube «,’»■ I- 2, Taube d. ln/,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free