- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
303

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA ÖRLOGSFLOTTAN 17 19

303

Sparre lofvat anskaffa. Öfveramiralen synes vara ganska
nedstämd och ej hysa stora förhoppningar: »det är sannerl:n till at
gifva bort skeppen, om vi allena gå up uthan math; ty för 10
skepp går Ryssen icke ur vägen» o. s. v. Visserligen hade
öfveramiralen genast efter eskaderns utlöpande anbefallt, att 7 man
skulle spisa pä 5 mans kost, hvaremot 1 */, öre pr dag skulle
kontant utdelas till folket. Man fann dock, sedan inan förfarit
på detta sätt under ett par veckor, att folket dagligen
försvagades och slutligen så utmattades under det dagliga svåra arbetet,
att 20 man knappast förmådde uträtta, hvad 6 till 7 man förnt
utan möda kunnat verkställa. Härtill bidrog ock den
omständigheten, att den knappa kost manskapet åtnjöt, var af föga
närande beskaffenhet. Flera gånger i veckan måste sålunda — i
stället för kött, smör och fläsk — sill utspisas, »som mera törst
än styrka gifver . . .» (flottans spisordning återfinnes i bil. VII).
Sistnämnda rapport afsändes till Kalmar med en förbiseglande
lybsk skeppare. Med en slup affärdade öfveramiralen några
timmar senare öfver Vestervik nya rapporter. Öfveramiralen
anhåller om proviant i Stockholms skärgård samt skrifver vidt
och bredt om sina planer. Ännu vet han icke, om ej hela ryska
linieflottan befinner sig i Stockholms skärgård, och vågar sig
därför ej dit, skall emellertid sända fregatter att kunskapa. Men
skulle ryska flottan ej befinna sig i Stockholms Bkärgård, vill
Sparre, så snart han fått lotsar, antingen den engelska eskadern
kommit eller icke, genast segla till Landsort och Dalarö för att
fördrifva de ryska galererna och skaffa Stockholm luft, »om ock
proviantet på slutet blefvo hos mig så knapt, at besättningarne
på desse skeppen ej skulle hafva annat än vatn och bröd at
lefva af, i den säkra förmodan, at mig ingen skuld och ansvar
tillägges, om desse svåra skeppen i det trånga farvattnet igenom
väder och vind samt andra olyckstillfällen något skadeligit
veder-fores, eftersom jag hvarken kunde eller borde resolvera mig at
gå med desse djupgående skepp så sent på året in i skiären, där
icke högsta nöden det fordrade, och Eders Kongl. Maj:ts
hufvudstad samt hela riksens välfärd detta äfventyret äskade».
Slutligen begär Sparre positiva order af K. M:t. Härtill kunde han
ock hafva grundad anledning, ty hittills hade han utan gensägelse
varit i en obehaglig saknad af dylika.1

’ D. 2, n:o 107, "/,.
Hilt. Tidskrift 1892.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free