Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ÖRLOGSFLOTTAN 1719
311-
att hissa schoutbynachtflagga1 (se linie de bataille, bil. VI).
Svenska eskadern lättade ankar, och för en frisk vind styrd»
den förenade flottan mot Landsort. Till följd af tilltagande vind
och sjö och inbrytande mörker kunde öfveramiralen ej genast
rauntligen öfverlägga med amiral Norris angående ryska flottans
angripande. Detta var en af anledningarne, hvarför man först
beslöt att insegla i Stockholms skärgård. Vidare hade K. M:t
befallt, att till Stockholm destinerade kofferdifartyg skulle
in-befordras till hufvudstaden. Sådana medföljde nu engelska
eskadern till ett antal af 12 och flera lågo vid Dalarö.
Öfveramiralen ansåg sig därjämte böra vara på sin vakt mot ryska
galerer, som till äfventyrs kunde smyga sig in »här och där
emellan klipporna». Seglingen gick snabbt och lyckligt. Redan
kl. 7 följande morgon kom Landsort i sikte och samma dag
på eftermiddagen ankrade flottan vid Dalarö. Öfverlöjtnanten
Gustaf Ruuth uppsändes genast med skriftliga och muntliga
rapporter till K. M:t och till arfprinsen.2
För att konvojera proviantfartygen från Gotland till Dalarö
hade öfveramiralen detacherat fregatterna Jarramas och Kiskin;
för att skydda kofferdifartygens insegling till Stockholm anhöll
ban oförtöfvadt om några galerer från Stockholmseskadern.
Därjämte anmodades amiral Taube i skrifvelse den 26 aug. att genast
utsända tvenne »bäst beseglade» fregatter för att förskaffa
noggrann kunskap om ryska skepps- och galerflottorna.2
Den närmaste angelägenheten var nu dels att fatta beslut
om anfallet på ryska flottan, dels att proviantera svenska
eskadern. För att rådgöra om anfallsplanen sammanträdde, den 27
aug. ombord på engelska amiralsskeppet Cumberland och dagen
därpå ombord på svenska amiralsskeppet Göta Lejon, en stor
generalkonselj, vid hvilken icke allenast samtliga flaggmän å den
förenade flottan närvoro, utan äfven H. K. H. Arfprinsen,
engelske ambassadören lörd Carteret samt fältmarskalken Dücker.
Därjämte bevistades generalkonseljen den 28 af amiral Taube
och viceamiral Wilster. Resultatet af dessa öfverläggningar blef
i korthet, dels att intet anfall på Ledsund kunde vedervågas,
1 >at de Engelske», skrifver Sparre, »ingen anledning hafva måtte till någon
förundran däröfver, at emot all sedvana till siöss, 2:ne Amiralsflaggor i en flåtta
skulle synas och deremot ingen schoutbynacht Unnas, eller någon flaggman, Born
den 3:die Divisionen commenderade’. Kommendör Grubbe föreslogs samtidigt till
befordran.
2 D. 2, n:o 107, »»/• och "/8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
