Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Kiechels resa i Sverige 1586.
Samuel Kiechel (f. 1563 † 1619), af en ansedd och förmögen
patricieralägt i Ulm, tillbragte en god del af sitt lif på resor, icke
for affärers skull, utan så vidt man vet endast af vetgirighet och lust
att se andra länder och folkslag. Under sin vidlyftigaste resa (1585
—1589), som gick genom många riken i Europa och utsträcktes ända
till Palestina, Sinai, Egypten och Turkiet, besökte han äfven Sverige.
Han torde vara en af de första om ej den första turist, som skildrat
sina intryck från vårt land, hvilket för öfrigt ej synes ha tilltalat
honom, till en del kanske därföre att det var UDder vintern han
besökte det. Hans vidlyftiga dagboksanteckningar äro 1866 utgifna af
Literari8ch.es Verein i Stuttgart i dess »Bibliothek». Då denna
publikation för flertalet af våra läsare torde vara obekant, om ej
otillgänglig, har Red. trott, att en öfversättning af deu del utaf
resebeskrifningen, som gäller Sverige (sid. 57—86), kunde förtjäna en
plats i Tidskriften såsom ett bidrag till vår äldre odlings historia.
Förf. har synbarligen haft en liflig uppfattning och återger sina
intryck ej utan en viss humor. Hans språk är den schwabiska
munarten och fullt ordagrannt ha hans ofta svårtydda uttryck ej alltid
kunnat återgifvas. De svenska ortnamnen har han särskildt rådbråkat.
Öfversättningen är verkställd af hr B. Schlegel. Såsom af de första
anteckningarna framgår, var det från Helsingör, som Kiechel kom
öfver till Sverige eller den tiden till den danska provinsen Skåne.
Vi lämna nu honom själf ordet.
* •
•
År 1586 den 9 februari träffade oss 1 en synnerlig lycka, då
ett fartyg kom från andra sidan af sundet öfver till Helsingör,
med hvilket vi kommo öfver detsamma; vintertiden måste man
nämligen ofta ligga stilla 3 till 4 dagar, innan något fartyg kan
passera den enda milen för is, som utan att tillfrysa lägger sig
emellan, ty då vinden blåser utåt hafvet, så drifver den isen
utåt, blåser vinden från hafvet, så drifver han den tillbaka, och
där är sällan alldeles lugnt väder. Vi hade besvär nog, innan
1 K. hade i sällskap två lybska köpmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
