Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL KIKCHELS KBBA I SVERIGE 1586
33»
riket Sverige, att det på halfannan eller två mils afstånd,
vanligen från den ena socknen till den andra, finns en gästgifvare
— detta lands mil likna i längd schweitziska mil —, hvilken
skall lämna främlingen vare sig en köpman eller någon annan
härberge, mat och dryck; måltiden för 2 rundstycken
(»rond-stuckh»), eller 4 kreutzer i vårt mynt, och skall han ock lämna
den resande efter tidens lägenhet häst eller släda till nästa
gästgifvare, och skall hau för hvarje mil hafva i betalning 2
rundstycken. Men då någon reser i konungens ärenden, brukar han
medföra konungens vapen, hvilket bönderna genast känna igen,
och skola de icke allenast för intet (»vergebens») gifva honom
mat och dryck utan ock genom dag och natt hjälpa honom med
hästar, så att han kommer vidare; men om däremot det kommer
en främmande, som gärna ville betala dubbelt upp — hvilket var
fallet med oss — är det icke så lätt att få dem att hjälpa en,
äfven om de hade hästar i stallet, ty hvad man ej kan med
goda ord åstadkomma, kan man ännu mindre uppnå med trots
och pock. Slutligen fingo vi efter långvarig bönfallan 3 eländiga
hästar och 2 slädar samt spände de två svagaste tillsammans
och den tredje ensam Tör den andra släden. Nu var det sent
på dagen, och hade vi att resa två mil, men vi kommo på en
bättre väg, än vi haft tillförene; på vägen öfver ett dike
(»gråben») brast isen, och båda hästarne föllo intill buken ned i
vattnet jämte släden; en af oss, som satt på släden blef jämte
alla våra saker mycket våt. Jag var likvisst icke med på denna
släde utan gick till fots. Vi hade mycket göra, innan vi fingo
hästarne, våra saker och släden ur vattnet. Nu öfverföll oss
natten, och hade vi ännu långt att fara, innan vi kommo till en
by (»fleckhen»), hvilket ej väl bekom vår reskamrat, ty det var
mycket kallt och han genomvåt. Vi kommo sent till en by
Ulfsbäck (»Onolzböckh») i Småland, i hvilken fanns den första,
kyrkan i Sverige och som låg afsides från vägen. Vi togo in
hos kyrkoherden, ty den, som reser i Sverige och vill äta eller
dricka efter landets lägenhet, tage in hos fogden eller prästen;
oaktadt de ej hafva gästgifveri, så utestänga de dock ej gärna
en ärlig gäst. Kyrkoherden härstädes bevisade oss all vänlighet,
gaf oss mat, dryck och bädd enligt sin förmåga samt ett eget
rum, så att vi kunde torka våra saker. Ved sparades ej,
då det fanns i öfverflöd. Då jag ej kunde tala med herr
kyrkoherden, och prästerna vanligen äro lärde, så drog jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
