Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL EIECHELS RESA I SVERIGE 15 86
345
komma in i stallet; min häst var däremot så liten, att den*kunde
hafva godt af detsamma, under det att min kamrats fick stå
utanför på gården. Med svårighet erhöllo vi litet korn för
hästarna, men för oss själfva, ehuru vi hade ganska god aptit,
kunde vi af bonden för penningar få hvarken bröd eller annat,
kanhända han själf ej hade mycket i huset, ej heller vatten eller
nyölk till att dricka, och hellre än jag ville dricka snövattnet,
lade jag mig därföre på golfvet och sof öfver hunger och törst;
detta ställe heter Lästringe (»Löstring») och är 7 mil från den
plats vi lämnade i morse.
Den 17 dennes vaknade vi i god tid, gjorde oss snart färdiga
härifrån, ty hungern dref oss; på sjön stod vattnet högt, och på
land fanns, utom i skogarna, ingen snö, så att vi mer gingo till
fots än åkte; jag tänkte emellanåt att fortsätta vägen ridande
och lämna släden, men ville icke gärna göra detta, dessutom hade
jag ingen sadel. Efter långt sträfvande kommo vi vid
middagstiden till Nyköping, som jag förut beskrifvit, och där hvilade vi,
ty vi voro helt trötta. Nu blef min kamrats häst halt, så att
han beslöt att stanna i staden och byta ut sin släde och seldonen
mot en sadel, hvilket ock skedde; men jag ville icke stanna där
utan önskade begifva mig till Söderköping 6 mil därifrån, emedan
den ene köpmannen, med hvilken jag rest från Köpenhamn, ännu
var kvar där. För att få vara med förtroget folk lämnade jag
min kamrat, som dessutom föga hade mitt tycke, och begaf mig
vid middagstiden därifrån, oaktadt jag icke kände vägen och var
mycket okunnig i språket, jagade alltså på, så snart jag var på
en sjö, för att icke blifva försenad. På vägen kom jag till en
liten sjö, där min häst genast trampade ned sig ända till buken,
och vattnet strömmade in i släden, måste alltså vända om och
fara rundt omkring sjön. Nu kom jag senare på eftermiddagen
till den hafsarm, genom hvilken fartygen om somrarne måste
segla, då de vilja till eller från Söderköping. Hafsarmen, som
utgör en del af Östersjön, ett vildt haf, är en god half mil bred,
och vägen däröfver var så dålig, att vattnet gick nära upp till
knäna, hvarjämte funnos många hål, gjorda af fiskare, hvilka,
som ofvan beskrifvits, fångat strömming. Men jag satte i Guds
namn öfver denna sjö. Jag blef visserligen ganska ängslig, emedan
på isen funnos så stora råkar, att en häst lätteligen kunde träda
ned foten däri. Jag kom mot aftonen till en bonde, hos hvilken
jag jämte min kamrat legat vid uppresan, hvarför han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
