Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL KIKOHELS BESA I SVBBIQE 1586
347
Denna dag liksom den följande den 19 låg jag därstädes
stilla för att torka mina tillbörigheter, värma upp mig och låta
min häst hvila sig.
Den 20, som var söndagen Judica,1 bad mig den förut
omtalade köpmannen från Lübeck, med hvilken jag rest till detta
land och här åter träffade, att jag skulle följa honom till ett
slott, som låg två mil därifrån, och med hvars fogde han hade
affärer. Han satt jämte sin tjänare i en släde, och jag for ensam
med min häst och släde, oaktadt föret på landbacken var alldeles
borta. Slottet ligger på en klippa midt i en arm af Östersjön,
hvilken de skepp passera, som segla till Söderköping, och är på
alla sidor kringflutet, samt måste alla fartyg, som gå in eller ut,
där erlägga tull.
Yi hade en mycket besvärlig öfverfart, ty det var mycket
vatten på isen, som var på många ställen mycket sprucken,
emedan tövädret varat i åtta dagar; det var nu 14 dagar före
påsk. Då vi kommo fram, åto vi frukost med fogden, som var
en adelsman. Detta slott heter Stegeborg (»Stockhburgh»), på
hvilket nu regerande konung Johannes är född. Efter måltiden
förde fogden oss omkring, bland annat i stallet för att bese hans
hästar, och köpmannen tillhandlade sig en af dem. Härefter
togo vi afsked och foro i våra slädar åter ut på sjön, men
köpmannens dräng red efter på den nyförvärvade hästen. Då han
var några steg ifrån oss, brast isen under hans häst, han själf
föll på sidan, och hästen höll sig med stor möda med
fram-fötterna öfver isen. Häröfver förskräcktes vi mycket, vi vågade
ej genast att med våld draga upp hästen, ty vi fruktade, att isen
skulle gå ännu mer sönder. Slutligen reste sig hästen efter långt
sprattlande. Därefter åkte vi på långt afstånd från hvarandra,
och drängen ville icke rida utan ledde hästen. Jag var mycket
rädd, innan vi kommo öfver, ty sagda sjö är två timmars väg
lång, och isen på långa stycken delvis sprucken, så att jag
sannerligen icke skulle velat göra resan tillbaka, om jag äfven fått
adelsmannens bästa häst till skänks. Yi kommo om aftonen åter
till Söderköping, och var detta min sista slädfärd på detta år.
Nämnda småstad är den förnämsta orten i Östergötland
(»Ostyett-landt»). Straxt invid densamma ligger en klippa, som är så
brant som en mur, och hvilken heter Ramsberg; ingenting växer
därpå eller däromkring.
1 Judica = femte iöndagen i fastan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
