Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ÖFVKRSIKTBR OCH GRANSKNINGAR
omgifning, som författaren lemnar efter en uppsats af den samtida
österrikiske diplomaten grefve Lützow. Sådan Fredriks karaktär
framställes, liknar den i mångt och mycket, både i godt och ondt Gustaf
IV Adolfs. Då den svenske olyckskonungen brann af ett outsläckligt
hat till Napoleon I, var emellertid den danske monarken en af dennes
varmaste beundrare, som just till följd af sin Napoleonsvurm
föranleddes att föra en politik, som stred mot det danska folkets sanna
väl och önskningar. Huruvida den danska regeringen i sin
förblin-delse dock gjort sig skyldig till det löftesbrott, hvarför författaren
med stöd af det österrikiska sändebudet Bombelies’ depesch d. 1 jan.
1814 till furst Metternich förebrår densamma, torde kunna betviflas.
Bombelles var uppenbarligen en egenkär natur, och hans meddelande
är icke vardt allt för stor tilltro. Det må vara möjligt, att den
uppgörelse, Bombelies i sin depesch säger sig hafva träffat med den
danska regeringen, aldrig existerade annat än i det storordiga
sändebudets fantasi.
Rörande Österrikes politik emot de båda täflande nordiska
makterna söker författaren på allt sätt göra gällande, att furst Metternichs
hufvudsträfvan gick ut på att förmå såväl Danmark som Sverige att
deltaga i den stora frihetsstriden mot Napoleon. Fursten motarbetade
Sveriges eröfringsplaner på Norge, så länge han ännu egde något
hopp att kunna vinna Danmark för koalitionens intressen, och först
när Danmarks omedgörlighet och Sveriges oumbärlighet var uppenbar,
gaf fursten efter för den svenske kronprinsens fordringar, därtill närmast
förmådd af kejsar Alexander vid mötet i Freiburg d. 23 dec. 1813.
Om författaren också i allmänhet lyckas framställa Metternichs
nordiska politik i en god dager, såsom motiverad af furstens omsorg
om Europas eniga uppträdande emot dess gemensamme förtryckare,
så erkänner han dock, att fursten begick en betänklig oredlighet vid
den förutnämde Bombelles’ mission till det danska hofvet (jfr sid.
109 o. 110).
Vare detta nog sagdt om arbetets innehåll i allmänhet.
Angående på sidan om det egentliga ämnet liggande detaljer vill jag
framhålla, att skildringen af furst Dolgorouckis beryktade sändning
till Köpenhamn är långt ifrån tillförlitlig. För inseende häraf nöjer
jag mig med att hänvisa till H. Forssells utredning af frågan ä
sid. 160 i Minnesteckningen af Gustaf af Wetterstedt. Dessutom
synes författaren i någon mån hafva sammanblandat innehållet i
fördraget d. 5 april 1812 med innehållet i familjefördraget i Åbo.
Data angifvas å några ställen oriktigt. Så undertecknades freden i
Fredrikshamn d. 17 sept. 1809, ej d. 27 i s. m. och år; freden i
Paris mellan Sverige och Frankrike ingicks d. 6 jan. 1810, ej d.
10 i s. m. och år. Karl XIII bar ej namnet Johan.
K—Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
