Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ÖFVKRSIKTBR OCH GRANSKNINGAR
resolutionen af d. 5 febr. 1649 och styrelsens definitiva ordnande
genom kommissionen af &r 1651 och de statshandlingar, som voro
en frukt af dennas arbete. En redogörelse för sekularisationen (af
kyrkogodsen) och donationerna torde bäst kunna försvara sin plats,
om den sättes i samband med finansförvaltningen och kyrkostyrelsen;
lösryckt ur detta sammanhang och med den bredd af 30 sidor, som
förf. gifvit den, rymmes den knappast under den titel, hr Z. gifvit
sin afhandling, hur intressant och upplysande för den allmänna andan
af drottning Kristinas regering än denna framställning må vara.
Förf. slutar sitt arbete med en återblick på kommissionen, som endast
har att meddela några biografiska notiser öfver dess medlemmar och
interiörer från dess sittningar; dessa upplysningar borde väl — i
noter — hafva införlifvats med redogörelsen för kommissionens
forhandlingar och ej som nu skiljas från denna genom kapitlet om
regeringsinstruktionen.
Så långt om formen för hr Z:s afhandling. Genom sitt på
omfattande arkivstudier grundade innehåll erbjuder hr Z:s arbete emellertid
mycket af intresse.
Utgångspunkten för det svenska inflytandet i Bremen var det
fördrag, som Gustaf Adolf i juni 1631 afslöt med sin morbroder,
ärkebiskop Johan Fredrik, i syfte att ur ärkestiftet utdrifva de
kejserlige, som här grundligare än annorstädes bedrefvo det katolska
restitutionsverket. När detta syfte i början af år 1632 vunnits genom
Totts inryckande i Bremen, kom stiftet fördragsenligt i diplomatiskt
och militäriskt beroende af den svenska kronan. Sàmtidigt rensades
det närgränsande biskopsdömet Verden från Tillys trupper, den
ny-insatte katolske biskopen flydde, hvarefter svenskarne behöllo detta
stift som herrelöst område. Enligt förf. ankommo svenskarne till
biskopsdömena som befriare; måhända hade några bevis bort
framläggas för, att stiftens invånare verkligen hyst denna mening, då ju
flera katolske författare, exempelvis Klopp i sitt arbete öfver Tilly,
tro sig kunna bevisa motsatsen.
Svenskarnes nyförvärfvade maktställning vid Elbe och Weser blef
ej långvarig. Konung Kristian IV af Danmark hade en gång sett
sin son Fredrik väljas till koadjutor i både Bremen och Verden, men
kriget med kejsaren beröfvade det danska konungahuset dessa lysande
utsikter. Då ärkebiskopen af Bremen kort efter slaget vid Nördlingen
afled, upptog konung Kristian emellertid sin sons anspråk. Det
politiska läget var honom gunstigt; kejsarens ställning var nuen helt
annan, än då han dikterade freden i Lübeck, och stiftens faktiska
innehafvare, den svenska kronan, tordes ej nu utsätta sig för
Danmarks fiendskap. Sverige måste — likväl efter långa
underhandlingar— erkänna hertigen, som emellertid blifvit väld af stiftens ständer,
såsom biskop och lyckades, trots alla anstränguingar, hvarken få
expektans på biskopsdömena efter hertigens död eller bekräftelse af de
gumla förbunden. Det var ett stort nederlag för den svenska
diplo-rnatieu och ej det minst betydande af alla dem, som slaget vid
Nördlingen förde med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
