- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
5

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ZETTERQVI8T, SVENSKA vilJ)ET I BREMEN OCH VERDEN

s

Det var desto kännbarare, som svenskarne redan vid denna tid
voro betänkte att vid en kommande fred betinga sig dessa Btift »om
lämplig satisfaktion. Att de svenska statsmännen sökte åt Sverige
förvärfva dessa så aflägsna länder, kan synas märkvärdigt. Förf.
citerar Salvii bekanta skäl för denna politik, hvilka hufvudsakligen
gå därpå ut, att de bägge stiften hade säte och stamma i två
riks-kretsar och beherskade Weser och Elbe. Ett annat och enligt rec:s
mening viktigare skäl ge dessa årens rådsprotokoll vid handen. Den
29 okt. 1634 yttrade riksdrotsen i rådet: »Där kriget med Danmark
skulle begynnas, vore det Sveriges krono en god ryggstöd att föra en
armé där ut in i Danmark.» Då man betänker, att riksdrotsen ofta
endast var ett eko af sin store broder, och att denne i så väsentlig
mån i hela sin politik bestämdes af hänsyn till Danmark, blir det
troligt, att tyngdpunkten af Sveriges bremiska politik var den ofvan
antydda. Besittningen af de bägge biskopsdömena var ett viktigt
moment i den starka position söder om Danmark, som den
Vest-faliska freden skapade, och genom hvilken maktförhållandet mellan
de nordiska kronorna snart nog ändrades till Sveriges fördel. Först
genom denna besittning och den härmed kombinerade, redan af Axel
Oxenstierna godkända holsteinska politik, som så ofta plägar förkättras,
kom Danmark riktigt mellan tvänne eldar.

Fasthåller mau denna synpunkt, blir det naturligt, att Sverige,
när tiden en gång var kommen att gengälda århundradens oförrätter,
äfven skulle upptaga sina anspråk på Bremen och Verden. Den
timmen slog, när Kristian IV:s öppna eller hemliga fiendskap till
sist framtvang fredsbrottet 1643. Till en början var det klart, att
svenskarne ej kunde låta hertig Fredrik få okvald förfoga öfver
biskops-dömenas militära och ekonomiska styrka, då det syntes ganska troligt,
att han skulle taga parti för sin gamle fader. Torstensson, på väg
till Danmark, gaf också order åt generalmajor Königsmark att söka
använda stiften till Sveriges tjenst, om danska värfningar där företogos.
Härmed var signalen gifven till den strid mellan svenskarne och
hertigen, som hade till resultat Sveriges besittningstagande af
Bre-men-Verden. Förf. lemnar en åskådlig och noggrann redogörelse för
denna strid. Königsmark inryckte i början af år 1644 i Verden,
bortdref hertigens soldater från staden af samma namn och
inkvarterade sina trupper i stiftet. Oin man undantager striden om staden
Verden, var Königsmark måhända på grund af gällande fördrag ej
alldeles oberättigad till dessa åtgärder, ty svenskarne hade fått tillåtelse
att hafva samlings- och mönstringsplats i stiften. Den kejserlige
generalen Gallas hade ock för ej länge sedan förfarit vida våldsammare
mot biskopsdömena oeh dock ej behandlats som fiende. Öfver
ärkestiftets gräns framträngde emellertid Königsmark endast med stor
betänksamhet och under fortsatta underhandliugar med hertigen och
ständerna om penningar och förplägning åt trupperna. Då dessa ej
ledde till något resultat, drog han sig också tillbaka från bägge
stiften, emedan han ännu ej hade order att börja krig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free