Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHYBERGSON, HJ8TOBIENS STUDIUM VID ÅBO UNIVERSITET I J
(1722—1761), för hvilken förf. lemnar en detaljerad och upplysande
redogörelse. Densamma fortsattes för öfrigt, vid sidan om Porthans,
af efterträdaren Bilmark och ungefär i samma anda.
Större allmänt intresse har skildringen af den lysande Porthanska
perioden, som förf. väl icke utan skäl anknyter till Lagerbrings
verksamhet i Sverige (till dennes »skola» lära emellertid hvarken Botin
eller Schönberg få räknas). Hellre än 1769 torde dock 1749 böra
i fråga om hans inflytande tagas till utgångspunkt. Det är dessa
två årtiondens sträfvanden, representerade utom Lagerbring af Bergius,
Gjörwell och Loenbom, som fortplantades öfver Ålands haf och genom
Porthan och Åbo tidningar fingo en värdig fortsättning. Märkvärdigt
nog var det ej historiarum professorn (allt framgent en vestgöte),
som blef medelpunkten och ledaren för den nya rörelsen; det var
professorn i romersk vältalighet, den finskfödde H. G. Porthan,
som skulle bilda den första historiska skolan i Finland. Porthans
literära verksamhet var nästan uteslutande bunden vid den tidens
akademiska disputationsformer —- ett ark d& och ett ark då; hans
största verk, som till sist blef en diger bok, kom på detta sätt
droppvis ut under loppet af 17 år. Så mycket större beundran förtjänar
han, som, arbetande under så ogynnsamma omständigheter, lyckades
gifva ett varaktigt värde åt denna utminuterade forskning. Hans
samtida, professorn i historia E. M. Fant i Uppsala, äfven han
ryktbar genom mängden af disputationer, träder i afseende på innehållets
värde och gedigenhet onekligen i skuggan för medtäflaren på finska
sidan; han undgick ej den fara, som disputationsarken förde med
sig.-att splittra sina krafter på en mångfald af ämnen. Det är för öfrigt
egentligen under sysselsättning med den finska historieskrifningen»
snart sagdt äldsta alster, Juustens biskopskrönika, ett föremål redan
för Scarins omtanke, som den kritiska forskningen i Finland, dittills
blott ett naivt barn, växer upp till en mogen, tänkande man.
Uppgiften har blifvit tacksammare, sedan förf. väl hnnnit fram
till den PorthanBka perioden. Hans framställning såväl af den store
kritikern själf som af dennes förnämste lärjunge Jakob Tengström
(Terseri minnestecknare) läser man med nöje. — En viss afmattning*
i den historiska verksamheten inträdde efter Porthan och Jakob
Tengström — förklarligt nog i sammanhang med upplösningen af den
gamla förbindelsen med Sverige. Först Gabriel Bein återupptog de
nämndes mantel och bildar öfvergången till den finska historieskrifningen»
yngsta period. Beins verksamhet, som begynte ännu vid Åbo
universitet, är den sista, som utförligt tecknas. Förf. uppräknar
sedermera endast i största korthet de förnämsta representanterna för finsk
historieskrifning fram till den generation han Bjälf tillhör. Ett
nomi-nalregister, som mången torde önskat något vidlyftigare, afslutar
verket.
Ämnen som det förevarande ha, såsom vi redan antydt, stort
intresse. Pröfningen af äldre tiders forskning skärper och vidgar
ofta den moderna forskarens blick. Kan man genom bevarade
brefväxlingar mera i detalj följa arbetenas gång, tillkommer det psyko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
