- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
35

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSK DISPUTATI0N8L1TERATUR

35

att söka motivera behofvet af en ny och p& bättre grunder fotad
undersökning af källorna till slaget vänder sig förf. mot sina
föregångare och söker påvisa en del brister i deras arbeten. Bistra äro
de anmärkningar han riktar mot Droysen, hvilkens bevisföring han
anser starkt men träffande karakteriserad af Atnnéus med orden:
»detta är omtaladt af andra, därföre icke själfständigt eller trovärdigt;
detta åter är icke omtaladt af någon annnn, därföre icke bestyrkt
eller trovärdigt.» Och Odhner, som säger att han följer Droysen»
ledning, dock med väsentliga modifikationer och tillägg, är efter
förf:s mening i själfva verket långt ifrån böjd för att ansluta sig till
Droysen eller erkänna riktigheten af dennes slutsatser.

Efter denna inledning öfvergår förf. till ett resonnemang om de
metodiska grundsatser, som böra tillämpas vid uppställandet af
källkritiska system. Han anser hvarje sådant system betänkligt, som gör
anspråk på att fastställa en bestämd rangordning för alla källor till
en händelse. Ordnandet efter yttre grunder blir alltid onöjaktigt;
därefter kan man icke bestämma eu källas värde. Förf. ingår
därefter i en granskning öfver de grupperingar som hans föregångare
verkställt. Särskilt utgör Droysen föremål för en skarp kritik, som
visserligen också i många stycken har skäl för sig. Det torde dock
varit fördelaktigt om förf. vid denna sin kritik tillämpat den gamla
satsen: fortiter in re, suaviter in modo. Det enda erkännande Droysen
nu får, är att han med stor beläsenhet samlat sina källor.
Vidkommande Odhners indelning synes denna vid första påseendet mycket
klar för förf. Hans grupper äro nämligen 1) primära och
grundläggande källor, eller ur första hand stammande uppgifter af trovärdiga
personer, som deltagit i slaget och kort därefter meddelat desamma;
2) meddelanden af personer, som icke deltagit i slaget, men som grunda
sig på uppgifter af ögonvittnen: 3) flygblad och flygskrifter samt 4)
historiska bearbetningar. Vid närmare eftersinnande finner emellertid
förf. att denna indelning träffar för mycket »det individuelt olika
innehållet af berättelserna och bildar ingen verklig formel synpunkt»(!)
Efter en sådan vill han nu indela dem, men hvari denna består
nämner han icke — ej heller har rec. lyckats utforska den.

Hela denna inledning till förfs. undersökningar — skrifven som
den är på ett tungt språk — torde utan skada för arbetet kunnat
betydligt reduceras.

Själfva källskrifterna indelar förf. i fem grupper, af hvilka de fleste
delas i två afdelningar, en för protestanter och en för katoliker. Från
de förra upptager han 29, från de senare 5 källor. De allra fleste
af dem äro förut kända. Några nya liar dock förf. upptäckt i arkivet
i Marburg, nämligen några bref vexlade mellan landtgrefven af
Hessen-Cassel och generallöjtnant Baudissin, öfverstarne Ëberstein och Bostein
samt öfverstlöjtnant Geiso.

Bland de resultat förf. kommit till torde följande böra påpekas.
Den i Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsförfattningens
historia, II, under n:o 861 upptagna relationen visar han på goda
skäl ha sekreteraren i kansliet Philip Sadler till författare. N:o 862

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free