Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ÖFVKRSIKTBR OCH GRANSKNINGAR
i samma arbete änger lian äfven på goda grunder vara skrifven till
drottningens hofmästare A. H. Pentz. N:o 867 söker han visa ha
till författare den svenske residenten i Berlin J. Transehe och vara
stäld till kurbrandenburgska hofvet. De till Camerariska samlingen
hörande tre särskilta notiserna,1) dater. den 5, 6 och 7 november, anser
förf. utgöra delar af ett och samma bref, skrifvet af en brnunschweigsk
sekreterare, ett antagande som dock tyckes skäligen osäkert. Men då
forf. efter ett vidlyftigt bevis »känner sig öfvertygad om» att den s. k.
Erfurterrelationen — en af hufvudkällorua för slaget — skulle vara
skrifven af sekreteraren i kansliet Heinrich Schwallenberg, kan rec.
icke dela denna öfvertygelse. Förf. stöder sitt bevis bland annat
därpå, att den som som skrifvit relationen uppgifver sig hafva varit
ett ögonvittne, samt att ban i Gustaf Adolfs verkliga tjänst innehaft
»ein rühmliches officium.» Men den som skrifvit relationen säger
äfven uttryckligeu, att han genom konnngens död förlorat icke litet,
utan sin högsta skatt näst »meinem weib und kind.» Schwallenberg,
född år 1600, var gift med Dorotea Elisabet Hempel2). Hon var
äldsta barnet till preses i Hinter-Pommerska hofrätten Sebastian Hempel
och Elisabeth Schwalch, hvilka gifte sig 1621, hvadan hon år 1632
icke torde varit mer än allra högst 11 år. Erfurterrelationens
författare får väl därmed anses tills vidare oupptäckt.
Vid hvarje af förf. upptagen urkund finnes angifvet hvar den är
tryckt, hvilket är en välkommen upplysping. Förf. påpekar att hans
afhandling naturligtvis icke gör anspråk på att upptaga alla källor till
slaget, utan att det i arkivens djupa schackt finnas många, utöfver
dem han här samlat. Så är nog också fallet. Vi hänvisa särskilt
till den förteckning på Suecana i italienska arkiv, gom finncg intagen
i förrn häftet af Hist. Tidskr., samt till de tvänne i detta häftet
meddelade högst viktiga brefven från Langman och Scbwallenberg.
Afhandlingen har dock sitt stora värde däri, att den på ett ställe
sammanför större delen af de hittills kända skriftliga källorna till slaget.
R. Torpadie.
De Sleutels van de Sont. Het aandeel van de Republiek in den
Deensch-Zweedschen oorlog van 1644—1645, raet Bijlagen,
Aanteekeningen en Kaartje van de Sont door G. W. Kbrnkamp.
340 sid. s’Hage 1890.
Det svensk-dansko krig, som slutade med freden i Brömsebro,
har i sina enskildheter blifvit föga uppmärksaramadt af svenska
forskare. Och dock är detta krig ingalunda att betrakta endast som en
’) Tryckta hos Sölt], 111, sid. 345—348.
*) Schlegel och Klingspor, Ointroducerade adeln, e. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
