Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN OM SVERIGE OCH RYSSLAND 17 92-9 6
49
ringen om hjärtat att bevara samförståndet med Ryssland. Strax i
början af januari 1794 funno också hertigen och Reuterholm lämpligt
att söka ett närmande. Detta skulle ske genom grefve Magnus
Stenbock, som då redan befann sig i Petersburg för att lyckönska
till storfursten Alexanders förmälning. Beslutet har tydligen kommit
hastigt uppå, efter ingenting härom influtit i Stenbocks instruktioner,
som han erhöll vid afresan i december, utan han först efter
framkomsten mottog uppdraget.1 Nu hade i december månad aktionen
mot kungl, sekreteraren Ehrenström och fröken Rudenskjöld,
misstänkta för delaktighet i Armfelts sammansvärjning, börjat, men
bevismaterialet var otillräckligt, så länge icke Armfelts egna papper
kommit i regeringens våld. Detta jämte det man kan sluta af hr
Bæhrendtz’ redogörelse för Stenbocks mission gör otvifvelaktigt, att
hufvuduppgiften varit att i Petersburg utforska allt hvad möjligt var
om de nämnda stämplingarna. Men resultatet kunde ej nås, om
icke en uppfyllelse af Katarinas önskningar förespeglades och därför
skulle Stenbock till ny behandling upptaga förslaget om Gustaf IV
Adolfs och Alexandras förmälning. — Det är märkligt, att äfven
denna gång Stedingk, vår ambassadör i Petersburg, kringgicks
och uppdraget lämnades åt en i diplomatien oförfaren person.2
Anledningen har tydligen delvis varit den, att Stedingks
öfverensstämmelse med regeringen i den Armfeltska aflaren ifrågasattes,
men den åsikten ligger nära till hands, att man nu liksom vid
Vitals beskickning ville hafva en agent som bekvämt kunde
dementeras.
Underhandlingens hela förlopp styrker denna mening. Efter
hertigens bref till Katarina, dateradt d. 8 januari 1794,3 hvari han
bestämdt förnekade hvaije förbindelse med »dessa franska kannibaler,
en fasa för tidehvarfvet, en skamfläck för mänskligheten», borde hvarje
tanke på fransk allians varit afklippt, åtminstone så vidt man från
rysk sida visade tillmötesgående. Sådant saknades icke heller, såsom
hr Bæhrendtz (anf. arb. s. 283) meddelat, och hade svenska
regeringen på allvar velat ett ryskt förbund, så kunde tillfället knappt
vara gynnsammare. Men hertigens bref smakar starkt af
inställsamhet, nämligen i den förut antydda afsikten att utröna något om
Armfelts förhållande till Ryssland. Dels nåddes väl icke detta mål,
dels blef hela saken öfverflödig, sedan svenska regeringen i februari
lyckats försäkra sig om Armfelts hemliga papper. Genast härpå
af-kastades masken. Först bekantgjordes Sveriges och Danmarks
neutralitetsförbund af den 27 mars, ett förbund syftande att stärka
Sverige mot Rysslands påtryckningar och tillika synbarligen ett slag
mot England. Under det då rådande spända förhållandet till
Porten och den samtidiga jäsningen i Polen, som satte uppror i
1 Bæhrendtz. anf. arb. s. 280 f.
2 Som bekant måste Stenbock inviga Stedingk i hemligheten för att kunna
uträtta något.
’ Tryckt hos Schinkel-Bergman III, bil. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
