Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA OCH FINSKA MEDICINALVERKETS HISTORIA 16 63-1812 59
Svenska och finska medicinalverkets historia 1663—1812 af
Otto E. A. Hjelt. l:a delen (häft. 1—7) sidd. VIII och 564,
stor oktav. Helsingfors’ ceDtraltryckeri 1891—1892.
I den svenska statsförvaltningen har medicinalväsendet sent
inträdt såsom en faktor af någon betydenhet, och orsaken därtill torde ej
vara alltför svår att finna. För att inse vikten af denna
förvaltningsgren hade åtminstone af de styrande fordrats någon kännedom om
den naturvetenskapliga grundvalen för verklig läkarbildning. En
sådan aning fanns utan tvifvel hos konungarne Carl IX och Gustaf
Adolf samt hos drottning Christinas förmyndare; därom vittnar den
medicinska lärostolen i Uppsala och ett s. k. logices et physices
lectorat vid gymnasierna, hvilket var afsedt att grundlägga medicinska
förkunskaper. Men hos den stora allmänheten funnos inga
förutsättningar till förtroende för vetenskapligt bildade läkare och staten
använde i sin tjänst endast fältskärer, som voro ett slags yrkesmän
och till större antal inkallades från utlandet.
Under sådana forhållanden kunde Pehr Brahe d. ä. yttra: »Här
uthi Sverige fattas både Apoteek och Doctores»; och vid Axel
Oxenstjernas besök i Uppsala 1627 uppgafs for honom såsom orsak
därtill att »få eller inga hugfäldes för den medicinska vetenskapen»:
»att den här i landet gaf en ringa förtjänst».
Med den stigande allmänna bildningen och den lifligare
beröringen med utlandet under Sveriges stormaktstid växte dock
kännedomen därom, att en vetenskaplig läkekonst existerade och det blef
den store samhällsdanaren Carl XI förbehållet att i stället för det
rådande kaos skapa en reda och organisation, hvars hufvuddrag ägt
bestånd intill senare tid. Landet var öfversvämmadt af utländska
kvacksalfvare, öfver apoteken -fanns ingen kontroll, vid farsoter och
i rättsmedicinska frågor ägde myndigheterna intet sakkunnigt biträde.
Kongl, privilegierna af 1680 för det ursprungligen privata Collegium
medicorum ålade nu detta att vid farsoter förordna läkare till biträde
åt de sjuka och »Medicinal-ordningarne» af 1688 lämnade åt
Collegium medicum öfverinseendet och ledningen af hälsö- och sjukvården
i riket, reglerade läkares, apotekares och barnmorskors rättigheter och
skyldigheter, motarbetade kvacksalveriet samt ålade provincial- och
stadsmedici att legitimera sig inför kollegiet, m. m.
Den här berörda perioden af medicinalverkets historia har till
större delen varit inhöljd i mörker, tills det här anmälda,
förtjänstfulla arbetet genom en rikedom på förut okända originalhandlingar
spridt ljus däröfver. Därigenom har också det nya ämbetsverkets
historia under 1700-talet blifvit i hög grad lärorik. Det hade icke
blott att kämpa mot ensidigheten i tidens lärda bildning och mot
materiella hinder under svaga statsfinanser, utan äfven från utöfvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
