Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
RUDOLF KJELLÉN
ministeransvarigheten. Och gå vi na till sist till det äfven af
Järta skrifna officiella aktstycke, som i eminent mening
innehåller RF:s principer, så läsa vi i KU:s första memorial följande
bekanta ord: »utskottet har sökt att bilda en styrande makt,
verksam inom bestämda former, med enhet i beslut och full
kraft i medlen att dem utföra; en lagstiftande makt, visligt
trög till verkning, men fast och stark till motstånd; en
domaremakt, själfständig under lagarne, men ej själfhärskande öfver
dem. Det har vidare sökt att rikta dessa makter till inbördes
bevakning, till inbördes återhåll, utan att dem sammanblanda,
utan att lämna den återhållande något af den återhållnas
verkningsförmåga. På dessa hufvudgrunder af statskrafternas
särskilda bestämmelser och ömsesidiga motvikt skall den
statsförfattning hvila, som utskottet föreslagit».
Det har sålunda ej stannat vid terminologien allena, det är
Montesquieu hela lara med dess centraltanke, söndringen och
motvikten, som här går igen. Omsorgen att hålla de tre
makterna isär från hvarandra är ofta märkbar under förhandlingarna
om det nya statsskicket. I prästeståndet opponerade sig
Har-lingson mot den föreslagna § 42 RO., som lät riksdagens revisorer
och utskott direkt kommendera statskontoret, emedan »c/m nödige
skilnaden emellan lagstiftande och exekutiva makten torde
upphäfvas om ständerna eller deras utskott företogo sig att
imme-diate befalla Rikets kollegier;» och på denna grund, »/dr att
undvika all förblandning emellan lagstiftande och verkställande
makterna» omredigerade KU. paragrafen.1 På samma sätt
förklarar KU. sig hafva i fråga om den ekonomiska lagstiftningen
»noga sökt att förekomma den lagstiftande maktens intrång i den
styrandes verkstållighetsåtgärder».2 Vingård varnar på
riddarhuset för »lagstiftarens och lagskiparens förening i en personpz
samma tanke ledde Adlerbeths hand, då han i brädden på
Håkanssonska lagförslaget vid § 16, som först omtalade Högsta
domstolens lagförklaringsrätt, anmärkte: »då blir FL D.
lagstiftare».4 Slutligen räknar KU:s ledamot Gahn »domaremaktens
oberoende af styrande makten» bland RF:s grundprinciper;5 och
1 Präst. prot. d. 14 juli, s. 436, och KU:s mem. d. 6 okt. s. 269.
2 Mem. af 2 juni, s. 15.
3 Prot. d. 19 maj, s. 185.
4 Naumanns tidskrift 1872, s. 261, n. 7.
5 KU:s mem. d. 23 aug., s. 197; jfr Lindgren och Gahn i Borg. St. d. 5
juni, prot. ss. 283. 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
