Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1809 ÅHS GRUVLAGSTIFTNING
19
mande och verkställande makter och låtit en helt annan grund«
tanke skymta fram.1
I skarp motsats emot Montesquieus koordination af trenne
»statsmakter» och trots skylten i KU:s motiver, känner sålunda
vår grundlag, såsom redan hans komposition visar, blott tvänne
faktorer i statsarbetet, riksdagen och den styrande makten —
inom hvilken senare åter den egentliga regeringen och domare*
myndigheten stå som tvänne relativt själfständiga
underafdelnin-gar. Denna dualism i 1809 års statsskick innebär visserligen
i och for sig en stor olikhet emot de närmast föregående svenska
tidernas öppna eller förklädda envälden liksom emot en fjärmare
periods egendomliga politiska treenighet;2 men den var numera
just genom de föregående ensidigheterna blifven en historisk nöd*
vändighet, den var således det direkta resultatet af vår egen
historias arbete. Däremot kan det synas, som gömde sig i
grund-lagstiftarnes uppfattning af de bägge faktorernas inbördes
förhållande en reflex af utlandets mekaniska statsläror. KU:s
memorial med motiverna till RF. betraktar konung och riksdag
som tvänne »konstitutionella makter», hvilkas inbördes kraft bör
»noggrannt beräknas», hvilkas förhållanden böra »sorgfälligt vägas»,
så att de ömsesidigt hålla hvarandra i tygeln men icke blandas
samman. Slagordet var att åstadkomma ett jämnviktsj/stem mellan
konung och riksdag; vi finna denna teori uttalad från alla håll, af
1 KF. har således så noga aktat sig för den främmande läran, att han
försmått henne äfven där hon hvilat på en sönd och riktig tanke. Jag vill i detta
sammanhang påpeka, att äfven en annan stor framtidstànke redan på RF:s tid
arbetat sig fram i dagens ljns i utlandet, utan att den af 1809 års man
accepterades — nämligen själfstyrelsen i grader från kommunerna genom provinser upp
till riket. För att nu icke tala om Ëngland, så hade Turgot i Frankrike
framkastat denna tanke redan i 1776 års memoar, och Stein i Preussen hade delvis
satt honom i verket samt fört honom i system i sitt s. k. politiska testamente af
år 1808, strax fore RF. Men Järta misstrodde »en republikansk princip för
provinsernas styrelse» såsom svårligen »förenlig med den monarkiska för hela rikets»
(Om allmänoa undsättningsanstalter, anf. st. 11, 241); »exempel endast ifrån
England eller konstitutionella trosartiklar från Spanien öfvertyga mig icke om
möjligheten och nyttan att ställa landsbygdernas invånare i Sverige under en utvidgad
municipalstyrelse, hvilken synes förutsätta jämte mycket mera en annan natur än den
’ nordiska» (ibm, s. 243). Här röjer RF:s främste kännare åter ett gammalmodigt
betraktelsesätt, men på samma gång sin djupa misstro emot alla främmande förebilder.
2 1634 års RF. har (i sin ingress) skapat denna teori om »ett ordentligit
regemente, där konungen sin höghet, rådet sin myndighet och stånderne deres
skälig® rätt och frihet tillbörligen blefve behållen». Ännu 1720 års riksdag anger
som sitt »endaste ändamål» med RF., att »K. Maj:t vid des? höghet måtte blifva
oförkränkt, riksens råd uti tillbörlig myndighet understödde och ständerne vid deras
rätt och frihet bibehållne». Här mötas alltså de tre stora principerna nionarki,
aristokrati, demokrati — något helt annat än Montesquieus rent artificiella trefald
med dess skarpa afspärrningssystem och dess bristande logiska och historiska
del-ningsgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
