- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
20

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

RUDOLF KJELLÉN

KU:s ledamöter1 såväl som i stånden, af anhängare som
motståndare.2 Menade man ett utskiftande af statsmakten i tvänne
lika stora portioner — konungen eu och riksdagen en — så
skulle visserligen det nya statsskicket hafva lidit af den franska
filosofiens fel, det skulle hafva satt statens enhet i fara, och
rättfärdigat den fruktan för dyarki, som hördes en gång under
ståndens öfverläggningar.3 Nu hafva vi emellertid ett direkt
uttalande af KU., som pä det tydligaste visar, huru öppet
grund-lagstiftarnes öga var för just den faran. Det är i motiverna till
Tryckfrihetsordningen d. 28 nov. »Sveriges lagstiftare», heter
det, »hafva insett, att af till styrelsegrenarne delade lika krafter
uppkommer overksamhet. Det vacklande, den kollision och den
oreda, som af en sådan ställning förorsakas, äro af för mycken
våda för staten att ej efter en kort tids förlopp verka öfvervikt
till endera sidan, och gränsen, en gång öfverträdd, lämnar ett
gränslöst falt öppet. Grundlagen har därför tillerkänt konungen
den styrande makten och verksamhet att med enhet i beslut och
kraftfullhet i medel densamma utöfva. Bestämda former för
dess verkningskrets, folket förbehållna fri- och rättigheter,
innefatta ej en absolut och emot densamma uppgående motvikt;
således ej heller orsaken till någon strid mellan de konstitutionella
makterna, af hvilken statsförfattningen förr eller senare skulle
kunna upplösas».4 Här ligger bestämdt uttalad den germanska
uppfattningen af staten som en organisk enhet, en uppfattning
som i Sverige aldrig haft en varmare och vältaligare målsman
än just den man, som å det grundlagsskrifvande utskottets vägnar
för riksdagen förklarade det nya statsskickets anda.5 Men på
samma gång har utskottet härmed lämnat en alldeles direkt kritik
af upplysningstidehvarfvets mekaniska samhällsteorier.

Vi hafva nu trängt ned till själfva roten af den motsats,
som blifvit alltmer uppenbar emellan vår RF. och de utländska

1 Adlerbeth på riddarh. d. 3 juni, prot. s. 480; Silfverstolpe i KU.
d. 26 maj, mem. s. 72 (»uträknad jämvikt»); jfr Stockenström ibm, s. 527.

2 Schmitterlöv på riddarh. d. 5 juni, prot. s. 538; Vingård ibm d. 19
maj, prot. s. 189 (»de tvänne krafter som enligt sin natur äro ställda emot
hvarandra och i hvarje välbildad stat just genom en lika använd motverkat* och däraf
uppkommande jämvikt upprätthålla statens bestånd»); Staël von Holstein ibm
d. 3 juni, b. 484; jfr Weidman i Prägtest, d. 3 juni, prot. s. 228.

3 Biskop Weidman, RF:s insiktsfulle motståndare, i Prästest. d. 3 juni,
prot. s. 243.

4 Mem. s. 364.

5 Jag behöfver blott hänvisa till Järtas företal till Odalmannen, s. 6 f.,
eller hans recension af Wallins skaldestycken (Valda skr., II, 18 f.) eller hela hans
långa antikritik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free