- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
28

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

PER SONDÉN

på fullt allvar röra sig så väl hos kabinetterna som hos konun»
gen själf. 1624 såg den sistnämnde sig äfven om efter sådana
officerare, som för en dylik expedition kunde vara lämpliga.
Ej underligt då, om hans tankar helt naturligt vände åter till
minnet af den ståtlige riddaren från kröningshögtidligheten 1607.
Ett ganska hedrande anbud framställdes också till denne att gå
i svensk tjänst, men Knyphausen fann sig denna gång förhindrad
att antaga detsamma.

1625 finna vi honom emellertid såsom en ledande man hos
den tredje af de äfventyrliga förkämparne för den protestant
tiska saken under detta krigets tidigare skede: grefve Ernst af
Mansfeld. I den nu utrustade Mansfeldska expeditionen bär
han titel af generaladjutant och är äfven nu verksam både som
soldat och diplomat.

Men äfven detta krigsföretag liksom alla föregående, i
hvilka Knyphausen tagit del, slutades, som bekant, olyckligt och
i slagit vid Dessauskansarne blef han jämte sitt regemente af
fienden tillfångatagen. Äfven nu framställdes mot honom
anklagelsen för förräderi, ehuru enligt hans biograf utan all grund.

Af Wallenstein behandlades fången emellertid med mycken
artighet och mildhet. I Halle, där han vistades, plägade han
flitigt umgänge med de högre kejserliga officerarne, särskildt med
den ryktbare öfverlöparen Hans Georg von Arnim, som under
sin brokiga bana af tjänsteförhållanden till de mest olikartade
herrar just befann sig i det kejserliga tjänsteskedet. Fritt
till-staddes det honom ock att korrespondera med sina anhöriga och
till och med med sina gamla krigskamrater, de Mansfeldska
officerarne. Han fick mottaga sin maka, han fick fritt ägna sig
åt de studier, som intresserade honom, och han fick fritt sysselsätta
sig med författarskap. Hans studier rörde sig mest om den heliga
skrift, och bland de traktater han författade upplefde en:
»Ritterliche Qvaliteten», tvenne upplagor.

A de kejserligas sida synes sålunda ingenting försummats
för att för Knyphausen lindra fångenskapens börda, men icke
desto mindre tröttnade han vid sin tvungna overkBamhet. En
dag i januari 1627 omtalade fången under synbar djup
bedröfvelse, att han nyss fått nnderrättelse om sin äldste sons död.
Underrättelsen syntes gripa honom så djupt, att han såsom sjuk
intog sängen och tillkallade läkare. Då vakthafvande kaptenen
den 27 januari om aftonen besökte honom, klagade han mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free