- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
36

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 PER SONDÉN

så hade Knyphausen, såsom den äldre generalmajoren, rangen
framför hertigen. Men hertigen hade en gång smakat maktens
sötma och ville ej gärna afstå därifrån.

Ganska allvarsamma konflikter höllo också på att utbryta
emellan de båda stolta herrarne, då en uppgörelse träffades
på sådant sätt, att tillsvidare hertig Bernhard skulle handhafva
statssakerna och Knyphausen leda krigsoperationerna, till dess
rikskanslerens ordre hunne inhämtas.

Den förnämsta förtjänsten af Sachsens befriande från de
kejserliga trupperna, af Chemnitz’, Leipzigs och Zwickaus
eröfring tillkommer också Knyphausen, och kurfursten af Sachsen
visade honom sin erkänsla genom gåfvan af en större
penningesumma, som likvist blott till en mindre del verkligen lärer utfallit.

I slutet af december anlände Axel Oxenstierna till
Alten-burg och han afgjorde nu striderna om öfverbefälet så, att
hertig Bernhard med en arméafdelning sändes åt Bäjern, medan
Knyphausen, den 10 jan. 1633 utnämnd till fältmarskalk, sändes
att gemensamt med den kort efter slaget vid Lützen anlände hertig
Georg af Lüneburg och, sora det tyckes, med lika makt och
myndighet som denne, föra kriget i Westfalen. Härmed hade
Knyp-hausen beträdt den krigsskådeplats, som skulle blifva hans
verksamhetsfält under de återstående tre åren af hans lif.

Rörande förhållandet mellan de båda generalerna torde det
vara säkert, att Axel Oxenstierna, så ofördelaktigt han än måste
ansett ett deladt befäl vara, velat göra dem inbördes fullt lik—
ställiga och oberoende af hvarandra. Det är sannolikt, att han
ej hyst fullt förtroende till någondera, och att han därföre på
detta sätt velat göra dem båda mindre farliga.1

Arméens marsch från Sachsen till Westfalen skedde på en
lång omväg öfver Bremen. Målet var att norr ifrån angripa de
på andra sidan Weser belägna biskopsdömena, medan
landt-grefven af Hessen ansatte dem från söder. I första hand gälde
det att fatta fast fot vid Weser och, oni möjligt, bemäktiga sig
en vid denna flod belägen fästning, men med frihet för de båda
befälhafvarne att intränga i Westfalen, skaffa sig en ny
operationsbasis vid Ems och därifrån angripa fiendens ställning i
Nedersachsen.

1 Herr Sattler polemiserar i fr&ga om denna sak häftigt mot hertig Georgs
af Lüneburg biograf, von d. Becken. I sak synes han hafva rätt, ehuru hans sätt
att polemisera ej ar behagligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free