Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET 37
Pä goda grunder antager Knyphausens biograf, att denna
sista del af planen tillkommit på fältmarskalkens initiativ. De
i Emsgebitet liggande landsdelarna kände denne på det
noggrannaste. Det var honoin säkerligen icke okärt att i sin nya
egenskap af svenska maktens högste representant återvända till
sin hembyggd. Måhända hade den för fyra år sedan uppgjorda
planen, att genom en omhvälfning i dessa trakter bereda svenska
hufvudarméen en diversion, på samma gång den skulle höja
Knvphausens egen maktställning, ej alldeles råkat i glömska.
Den inslagna marschriktningen visar ock, att fältmarskalkens
hufvudintresse låg åt detta håll. Axel Oxenstierna hade önskat,
skall Salvius till Bremens sändebud hafva yttrat, att arméen
skulle taga närmaste vägen från Sachsen öfver Höxter, hvilket ock
synes hafva varit det naturligaste, men Knyphausen hade
förstått att drifva sin vilja igenom, så att riktningen togs öfver
Bremen. Vid förhandlingarna med denna stad om fritt
genomtåg skall fältmarskalken hafva utvecklat stor diplomatisk
skicklighet. Han lyckades ock af staden utverka, att genomtåget
och öfvergången öfver Weser de första dagarna af februari 1633
fick obehindradt försiggå.
På samma sätt utverkades genomtåg äfven genom det
Oldenburgska. området, hvarefter stiftet Osnabrück, med undantag af
hufvudstaden, besattes. Den 24 februari 1633 kunde Knyphausen
inrycka i det af de kejserliga öfvergifna Rinteln, hvarigenom
han sålunda efter nära tvenne månaders förlopp hunnit fram till
Weserstranden.
Vid den svenska arméens annalkande hade den kejserlige
befälhafvaren i dessa trakter, Gronsfeld, sammandragit sina trupper
till försvar af de tre viktiga och starkt befästade
Weseröfver-gångarne: Hameln, Minden och Nienburg. Genom sitt
framryckande till Rinteln befann sig svenska arméen emellertid redan
söder om de båda sistnämnda orterna, och de svenska
befal-hafvarne beslöto därför, sannolikt med hänsyn till grannskapet
till Hessen och de sachsiska staterna, att rikta sitt angrepp mot
Hameln. Belägringen af Hameln blef, såsom bekant,
hufvudföre-taget i detta årets fälttåg. Härvid bundos nu de svenska
stridskrafterna från mars till juli månad och ledo ofantliga förluster,
utan att just skörda någon däremot svarande vinst.
För Knyphausen personligen medförde den långa belägringen,
i hvars vidlyftiga detaljer vi icke äro i tillfälle att fördjupa oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
