- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
49

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET 49

Den första gång, som Falkenberg, så vidt vi känna, deltog
i ett fälttåg var, då han åtföljde Karl Filip 1621 till
belägringen af Riga. Öfver de här förefallna militära operationerna
lär han hafva uttalat sig med förstånd och sakkunskap.

Hertigens plötsliga död 1622 medförde blott den förändringen
i Falkenbergs ställning, att hau nu direkt anstäldes i
änkedrottning Kristinas egen hoftjänst såsom hennes »hofmästare och råd»,
en plats som efter all sannolikhet icke hade egenskapen af en
sinekur, då hofmästaren bl. a. hade ledningen af den mycket
ekonomiska furstinnans ganska vidlyftiga penningeangelägenheter
och han understundom, då hans åtgärder råkade att mindre
behaga, fick smaka på det föga blida lynne, för hvilket den höga
damen var känd.

Såsom bevis, att Falkenberg emellertid hade skött
hofraäster-skapet till vederbörandes belåtenhet, torde man få anse, att
änkedrottningen och hertigen (båda nämnas i donatipnsbrefvet) 1619
förlänat denne den i hertigdömet belägna Kungsbergs kungsgård,
«en förläning som stadfästes och gjordes till allodialdonation af
Gustaf Ådolf 1623, då F. ökade sina meriter genom att i dessa
svåra penningetider för denna »förbättring» betala kronan den för
•den tiden ej obetydliga summan af 2,700 daler i reda penningar.

Ehuru det synes oss, som den ärade biografen icke så litet
överskattat betydelsen af denna donation, då han betraktar
densamma såsom synnerligen storartad, och då han anser
motiveringen (att den kungliga bekräftelsen gafs för den gjorda
för-sträckningens skull) hafva blifvit ditsatt endast för att bemantla
en afundsväckande konungagunst,1 så är det tydligt, att konungen
för Falkenberg hyste synnerligt förtroende, i det han åt honom,
efter änkedrottningens i dec. 1(125 timade död, öfverlemnade
ståthållarskapet på Nyköping och öfver Södermanland och Nerke.

Genast efter dödsfallet hade hofmästaren tillsammans med
riksrådet Gabriel Gustafsson Oxenstierna förseglat den aflidnas
bohag. I sin berättelse härom till Axel Oxenstierna berömmer
den senare Falkenbergs »stora flit», som förmått bringa »riktighet»

1 Det är att observera, dels att det knngliga donationsbrevet endast var en
bekräftelse å den fornt gifna donationen, dels att ordalagen äro de vanliga som
förekomma i nästan alla dylika bref. Kungsberg synes icke hafva varit, liksom
det ännu i dag icke är, någon af de större possessionerna i Södermanland. Enligt
reduktionsakten för Axel Oxenstierna, åt hvilken gården 1645 förlänades, beräknades
dess räntor (såsom det synes både ordinarie, vissa och ovissa) till 668 daler, 20
•ore, 12 penningar. 1882 var Kungsberga gård taxerad till 83,000 kronor.

Hist. Tidskrift 1893.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free