- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
50

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

PER SONDÉN

i det eljest tämligen vidlyftiga boet. Sannolikt föll det sig
tämligen naturligt för konungen att nu också öfverlämna åt F., som
var så underkunnig om förhållandena i de landskap, som stått
under änkedrottningens särskilda förvaltning, styrelsen i dessa
provinser.

Det var emellertid kanske icke så alldeles utan grund, som
Falkenberg hyste farhåga för, att denna utnämning skulle ådraga
honom, utländingen, afund af de infödda stormännen. Att anförtro
rikets slott och län åt utländingar var nu af gammalt i Sverige
en betänklig sak, och måhända var detta orsaken till, att
konungen redan följande året, 1626, förflyttade Falkenberg från
hans ståthål lardöme till hofmarskalksplatsen vid sitt eget hof,
då denna efter Svante Baner blef ledig.1

Det förefaller mig, som om Falkenbergs lämplighet för denna
tjänst, som ställde honom just nu, då Sveriges förbindelser med
Tyskland ökades, i konungens omedelbara närhet, varit så
påtaglig» Att utnämningen icke väckt synnerlig opposition.
Åtminstone har jag uti de bref, som jag för denna tid genomgått,
ej funnit något spår däraf. Den nye hofinarskalkens verksamhet
utsträcktes dock genast utöfver vården om källare och kök och
uppgörande af ceremoniel vid främmande sändebuds mottagningar.
Genast i början af det preussiska fälttåget togs hans duglighet
i anspråk för krigets behof. Efter en hjältedat vid besättandet
af Braunsberg d. 5 juli 1626, för hvilken han högtidligen slogs till
riddare på torget i nämda stad, fick han i uppdrag att jämte
sin hoftjänst äfven sköta en krigskommissaries befattning. I
sistnämnda egenskap ilade han före konungen för att uppfordra
städerna till kapitulation, träffa öfverenskommelse om
hyllningseder, kontributioner o. s. v.

Den viktigaste af dessa Falkenbergs underhandlingar var
med Danzig, härskarinnan öfver Weichselmynningen. Utan att
vara förvissad om trygghet från detta håll vågade ej Gustaf
Adolf fördjupa sig i det inre af landet. I högtidlig beskickning

1 Äfven med afseende på denna befordran förefaller det mig, som
professor Wittich i någon mån bedömt förhållanden hos oss alltför mycket efter dem

i Tyskland. Det är visserligen sant, att Svante Baner, Falkenbergs företrädare,
blef riksråd, men, så vidt jag kunnat finna, gaf honom hans ställning såsom chef
för konungens hof ej någon stor politisk vikt, ej heller någon tillökning i hans
rang. Och hvad Falkenbergs efterträdare, Bernolf von Creylsheim, beträffar så
spelade han en så obetydlig roll, att hans namn säkerligen endast för specialister i
Gustaf Adolfs historia är bekant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free