Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET 53
Generalstaterna begärde ifrigt, såsom det synes till och med
med hot, att Falkenberg skalle ställa de af honom samlade
trupperna till deras förfogande, en begäran som hofmarskalken
under förutsättning af Gustaf Adolfs bifall också villfor, då det
å ena sidan låg i konungens intresse att skydda republiken mot
Wallenstein, och man å den andra kunde hoppas, att denna
hjälpsändning skulle göra Staterna benägnare att tillmötesgå konungens
önskningar i öfrigt. Såsom ofvan är nämdt, afsände Falkenberg
Knyphausen till Gustaf Adolf för att förklara sitt uppförande,
som vann konungens fulla bifall.
För Falkenberg personligen medförde denna hjälpsändning
den fördelen, att han fick tillfälle att bevista den berömda
belägringen vid Herzogenbusch, att han här fick se och studera den
oraniska krigskonsten, och att han under denna tid kom i
beröring med åtskilliga utmärkta personer såsom hert. Bernhard
af Weimar, landtgrefve Vilhelm af Hessen m. fi., hvilkas
bekantskap ej blef utan inflytande på hans framtida bana.
Den påräknade tacksamheten från Generalstaternas sida
blef emellertid ganska ringa. De kloka handelsherrarne läto ej
leda sig af någon slags känslopolitik. För Falkenbergs värfningar lade
de fortfarande åtskilliga hinder i vägen, till att af dem få några
subsidier hade man ingen utsigt, och de kontraktsenligt lofvade
transportskeppen för folkets öfverförande till Sverige uppsköto
de alltjämt att lämna.
Sålunda fördröjdes till Falkenbergs harm och förtviflan hans
afresa till sena hösten, och när slutligen i midten af november
allt var färdigt, vägrade skepparne att ge sig ut på grund af den
sena årstiden. När äfven denna svårighet var öfvervunnen,
råkade han i början af 1630 ut för sjukdom, som åter ökade hans
finansiella förlägenhet och till sist höllo honom vidriga vindar
kvar ända in i maj 1630, då han ändtligen fick afsegla till
Göteborg, hvarifrån han skyndade till konungen i Stockholm. I
stället för sju regementen utgjorde den kontingent han tillförde
konungen blott tre.
Af hans öfriga uppdrag synes blott det, som rörde
Ingermanland, så till vida hafva lyckats, att åtskilliga inflytelserika män i
Holland börjat träffa anstalter för grundandet af ett
Ingerman-ländskt kompani.1
1 Nägra af de personer, med hvilka Falkenberg härom underhandlade finna
vi sedan verkligen verksamma i Ingermanland t. ex. Abraham Sixt von Sandelier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
