Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
PER SONDÉN
att alla fördelar blifvit förbehållna staden. Full af missmod
utropade Falkenberg, då han lärde känna de verkliga
förhållandena: »Wir haben uns übel versehen»!
Falkenberg hade fullmakt af Gustaf Adolf att ratificera det
slutna fördraget, men skulle han bekräfta ett sådant fördrag?
Något val hade han i själfva verket icke mer, då en vägran
skulle beröfvat honom allt förtroende. Man skulle kunna
framkasta den frågan, om en försiktigare diplomat ej möjligen kunnat
finna ett medel att undvika ratifikationen. Falkenberg synes
icke därtill hafva gjort något försök, men han lät sin vrede
gå ut öfver Stallman, som dock skickligt förstod att glida undan
och ställa honom någorlunda tillfreds. Synnerligen sympatiskt
stämd mot Magdeburg lärer han väl ej genom detta blifvit, och
i brefven till konungen utgjuter han ock sitt hjärtas bitterhet
öfver stadens egennytta, lättsinne och opålitlighet samt öfver
ad-ministratorns öfver förväntan stora militära oduglighet.
För denne sistnämnde förhemligade Falkenberg ej heller sina
tankar, och som den stackars fursten moraliskt och materielt
förlorat all kredit, fann han bäst att ställa sina öfverblifna trupper
under hofmarskalkens befäl.
Med kraftig hand grep nu kommendanten de militära
re-geringstömmarne. Magdeburg betraktades från detta ögonblick
af honom sannolikt blott ur en synpunkt: den militära. I det
kaos af stridiga meningar, önskningar och intressen, som rådde
i den politiskt upprörda staden, var det Falkenberg ensam, som
fullföljde ett bestämdt, klart fattadt mål. Utöfver dagens alla
små intriger och intressen såg han endast, hvad Magdeburg en
gång skulle blifva i Gustaf Adolfs hand.
Utsikterna att lyckligt kunna lotsa sig fram igenom
svårigheterna syntes honom dock synnerligen mörka. Han hade i
uppdrag att värfva 6,000 man nya trupper, men staden hade ej
i fördraget förbundit sig att åt dem upplåta någon plats, där
de kunde samlas till mönstring. Han skulle bestrida alla
kostnader för sina soldaters underhåll, och han hade knappast nog
penningar att betala en månads sold.
Ingenting var dock för den stolte hofmännen så motbjudande
soiu den köpslående krämarandan, som mötte honom öfverallt,
men han såg sig nödsakad att genom smickrande utmärkelser
söka vinna dem, som han i grunden af hela sitt hjärta föraktade,
för att åter i sin tur genom dessa kunna vinna andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
