Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERSÖKNINGAR TILI. UPPSALA MÖTES HISTORIA 115
godkänts af mötet i sin helhet, utan torde ha uppsatts af biskopar
och assessorer eller andra framstående präster. Den 17 mars
framlämnades enligt Hogenskild Bjelkes anteckning denna andra
redaktion, i 51 punkter, men regeringen ansåg sig icke kunna
något i saken besluta.
IV.
Sammankomsten i Uppsala 1593 kallas vanligen helt enkelt
»Uppsala möte», en benämning som icke säger mycket. Om
mötets karakter hafva också olika meningar uttalats. Mot den
åskådningen, att det var ett kyrkomöte, ett »concilium ecclesiæ»,
opponerar sig på det bestämdaste mötesbeslutets främste
undertecknare, hertig Karl, dock först såsom konung, emedan beslutet
då var honom besvärligt i följd af hans kalvinistiska tendenser.
Han förklarade nämligen vid kröningsriksdagen 1607 i Uppsala,
»att det intet concilium är, utan en förbindning, att man
förband sig på den tiden, efter de visste sig hafva en papistisk
konung». Prästerskapet och äfven öfriga stånd motsatte sig
kraftigt konungens uppfattning. Där sattes hårdt emot hårdt,
men ingendera parten fann slutligen rådligt att drifva saken till
sin spets. En medelväg togs, i det Karl genom sin
konungaförsäkran band sig vid den augsburgiska bekännelsen och Uppsala
mötes beslut, för så vidt de öfverensstämma med Guds ord.1
Att äfven en senare uppfattning af mötet var oklar, visar
t. ex. ordalagen hos Werving (I, s. 137): utom prästerna voro
närvarande vid mötet »mest all den svenska adeln saint städernas
och provinsernas fullmäktiga från hvar ort i Sverige och
Finland». När ingen inskränkning göres för öfverläggningar och
beslut, tyda dessa ord på riksdag. Denna uppfattning delas af
Geijer,2 som dels omtalar, att hertigen fordrade riksdags
sammankallande och »genomdref sin vilja», dels uppgifver, att borgare
och bönder deltogo i mötet. Äfven Anjou3 nämner, att adel,
borgare och bönder voro närvarande, ehuru de icke deltogo i
öfverläggningar och beslut. Andra författare, såsom Alin4 och
Nordström,5 kalla mötet däremot uttryckligen för kyrkomöte.
1 Norlin, Svenska kyrkans historia efter reformationen, 1, ss. 224—236.
2 Geijer, Svenska folkets historia, ss. 209—210.
3 Anjou, Svenska kyrkoreformationens historia, III, s. 233.
4 Sveriges historia fr&n äldsta tid till v&ra dagar, III, s. 377.
5 Handlingar rörande Sveriges historia. Andra serien II: Kyrkoordningar etc.
Första afdelningen, förord sid. XXIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
