- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
132

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

OTTO SYLWAN

af frihetén», äro väl bekanta liksom erkebiskopens anklagelse
och Oelreichs skickligt hopsatta svar. Kanslikollegiet hade
visserligen året förut d. 25 sept. förbjudit utgifvandet af en
veckoskrift, Stockholms Espion kallad, helt enkelt emedan den
innehöll politiska reflexioner, men detta visade sig nu icke vara
något hinder. Väl gåfve En Ärlig Svensk anledning till
diskussioner, men kollegiet befarade ingen skadlig påföljd däraf,
utan förbehöll sig blott att framdeles undfå del af tidskriften.
I detta kollegiets handlingssätt spårar man tydligen en
påtryckning från de maktägande.

Att Oelreich var utgifvare, är säkert, ty han åberopade
oemotsagdt detta förhållande såsom en merit, men lika klart är
ej, hvilka de personer voro, som stodo bakom. Fersen, som
åtminstone sedermera ogillade uttryckens häftighet, påstår i sina
anteckningar, att skriften tillkommit på tillstyrkan af Tessin.
Gjörwell yttrar: »auktoren kan ëj nämnas, ty den är mångfaldig.
Åtskilliga kvicka personer fingo vissa ämnen att samla uti, som
sedan hos censor deponerades.» En samtida nyhetskorrespondent1
berättar, att den var »tillhopa smidd af en så kallad klubb,
bestående af 10 à 12 förnäma råds- och andra personer, utom
adjutanter, hvilka haft sin samlingsplats hos framl.
öfverhof-intendenten Hårlemans änkefru, grefvinnan Liewen,» — en
uppgift, som betviflats, men vinner trovärdighet däraf, att fru
Hårleman2 af riksdagen erhöll en pension af 2000 dlr. s. m. såsom
belöning för sina förtjänster om utgifvandet af En Ärlig Svensk.3
Samma korrespondents påstående, att veckoskriften före
tryckningen hemligen genomsågs af både rådet och kanslikollegiet, är
däremot mindre troligt; det senare åtminstone framställde flera
gånger allvarliga anmärkningar mot vissa nummer.4

På innehållet är här ej platsen att ingå;5 det utgjorde ett
försvar för regeringssättet riktadt främst mot konungaparet och
ined särskildt betonande af rådets myndighet. Oelreichs försvar

1 De la Gardieska hskrsaml. Cod. Coli. 1:10.

2 Hon hade en tid varit i gunst hos Lovisa Ulrika, men senare slutit sig
till hofvets fiender.

3 Fryxell, Berättelser 39: 299.

4 På Hopkens förslag beslöts att ålägga förf. att själf vederlägga vissa i
n:r 55 oeh 56 framställda meningar, och Oelreich erhöll en varning för n:r 113
troligen emedan konungens vanmakt där framställdes alltför öppet. Då det var
fråga om ny upplaga af de första numren, hade kollegiet däremot uttalat sitt
gillande. (Protokoller, ie/4, 1T/9, 2/io 1755, ,7/3 1756.)

5 Utdrag läsas hos Fryxell, Malmström och Tengberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free