Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM 185
hafvande på den inslagna vägen med utgifvandet af
riksdagstidningar,1 äfven dessa närmast afsedda att förödmjaka
konungamakten. Tystnadsprincipen var härmed uppgifven, men utförandet
af den i teorien städse godkända grundsatsen om tryckfriheten
såsom ett essentiale af den borgerliga friheten2 sträckte sig inga~
landa till de motskrifter, dem hof- eller mösspartiet hopsatte«
De skarpaste såsom »Constans Sincerus» och »Frihetens
påminnelsen blefvo ej ens inlämnade till censor, utan spredos på öfligt
sätt i afskrifter eller trycktes i hemlighet.3
Djärfvare var en vice landsfiskal Mannercrantz, som presens
terade censor början af en veckoskrift, kallad »Oväldug Svensk».
Oelreich lät densamma en tid hvila i ro under förevändning, att
mer manuskript borde insändas, på det att det. helas syftning
måtte klart framträda. Då skriften företeddes i kanslikollegiet
d. 2 maj 1755, uppläste von Hermansson ett digert betänkande,
späckadt med vidlyftiga citat, af hvilka framgår, att En Ärlig
Svensk här direkt anfölls.. Mannercrantz förklarade, att rådet
nog komme att stäfja denna sistnämnda tidskrifts ofog, att det
aristokratiska styrelsesättets vådor äfven borde framhållas, och
insinuerade slutligen, att rådet vore köpt af utländska makter^
Hermansson yttrade, att man blott at okunnighet kunde haila
före att svenska styrelsesättet kunde degenerera till aristokrati, och
frågade, huruvida enkelt förbud vore tillräckligt mot en så »tydlig
calomnie emot deras excellenser». Kollegiet uttalade som sin
åsikt, att tryckfriheten var oskiljaktig från nationens frihet och
literaturens uppkomst, men lät naturligtvis detta ej hindra sig
från att förbjuda skriften ifråga, då den bestod »dels uti ogrun*
dade föregifvelser emot rikets grundlagar, dels uti förgripliga
tillmälen mot deras excellenser hrr riksens råd, dels uti oanständiga
utlåtelser emot en annan auktor». Då Mannercrantz dref sin
djärfhet därhän att hos kollegiet klaga öfver dröjsmål med
censuren, fann detta (d. 10/6) måttet vara rågadt; saken anmäldes
för rådet, som likväl släppte Mannercrantz efter varning och
af bön.4
1 Förut hade endast förteckningar öfver vid riksdagen afgjord a mål
offentliggjorts.
2 Kanslirådet E. Carlsson höll t. ex. d. "/4 1749 i kanslikollegiet ett varmt
anförande till förmån för densamma.
3 Jfr målen mot Söderberg oeh Fernebohm, Ichsell o. s. v.
4 finrn angelägen man var om att bibehålla tystnaden, visar ock en annan
sak. Då en kammarskrifvare Broseli ingifvit ansökan om privilegium på ett refc-
skrifningskontor, tillstyrkte kanslikollegiet (d_27/8 1755 och 13/, 1756) detta blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
