- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
143

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM

143

▼ore, heter det na (d. 11 och 17 april 1760) i Oelreichs händer
högst osäker; han hade approberat anstötliga skrifter, af hvilka
»Små Saker», »Borgerlig Frihet» och Sveriges vapen voro de
betänkligaste, sökt försvara dessa, onödigtvis besvärat kollegiet med
frågor, ej iakttagit anständighet och aktning och icke låtit sig
påverka af åtvarningar. Då man emellertid finge antaga, att
bristande skicklighet, ålder och aftagande krafter, »som
kanslirådet så ofta själf åberopat sig uppå»,, varit orsakerna, kunde
Oelreich ej ställas under kanslirätt, utan ett substitut borde förordnas.

Afgörandet hänsköts till rådet, som därjämte erinrades om
de tidigare klagomålen öfver Oelreichs oanständiga skrifsätt mot
kollegiet.1 Rådets pluralitet fastställde d. 26 juni på Tessins
förslag kollegiets hemställan, ehuru minoriteten med skäl invände,
att härmed föga vore vunnet, då ju Oelreich obehindradt finge
fortsätta att godkänna anstötliga skrifter.2

Kanslikollegiet visade sig behärskadt af en förunderlig rädsla
för eller månhet om Oelreich; vid rykte om, att rådet
ämnade hänskjuta saken till justitiekanslern, beslöt kollegiet anmäla,
att det ansåge saken »purement civil», och att den ej vore »af
kollegium på annan fot tagen». Förklaringen till detta
vidtgående tålamod med Oelreich hafva vi väl att söka i de
politiska förhållandena. Oelreich hade knutit förbindelser med
mössorna, och fingo dessa, såsom ej otroligt var, öfverhand vid den
förestående riksdagen, kunde kollegiets medlemmar dyrt komma
att umgälla mot Oelreich vidtagna åtgärder. Föröfrigt hade
kollegiet haft riklig erfarenhet af Oelreichs framstående förmåga i
konsten att ined många och långa memorialer eller ock, när det
syntes honom lämpligare, genom envis tystnad i åratal draga ut
på ett mål och att genom hvarjehanda advokatyrer slingra sig
själf undan och skjuta skulden på andra.

Oelreich slapp sålunda undan med en varning i samma
kungliga bref, som tillkännagaf beslutet om ett substituts
tillsättande. Då detta bref ankom till kanslikollegiet, befann sig
Oelreich på landet. Hans första angelägenhet vid sin återkomst
var att tydligen visa kollegiet, att han ansåg sig vara den seg-

1 En antagligen vid detta tillfälle upprättad »Promemoria» öfver en. del af
censors förseelser nnder tiden 1756— febr. 1760 finnes i riksarkivet. I denna
är vid flera beslut om varning antecknadt: >N. ß. finnes eju sedan skedt».

2 Om Tessin, såsom det uppgifves, stätt bakom En Ärlig Svensk, var hans
ingripande tiU Oelreichs förmån under förhandlingarna i rådet kanske föranledt af
erkänsla för den senares förtjänster om nämnda partiskrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free