Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
OTTO SYLWAN
oqh nyare handligar rörande censuren. Kollegiet fann att trenne
hufvudpunkter kunde urskiljas, nämligen l:o) Wildes biträde, 2:o)
censors sportler och 3:o) den oskäliga dyrheten på en skrift om
växelkursen,1 hvars pris Oelreich stegrat öfver det genom
kun-görelse d. 24 okt. 1760 faststälda maximum. Öfver dessa tre
punkter gafs Oelreich tillfälle att yttra sig, och genom en
särskild kraftåtgärd afpressades honom denna förklaring redan d.
14 jan. 1763. Oelreich upprepade häri sin begäran att blifva
befriad från Wildes biträde och ansåg sig inför Kgl. Maj:t och
ständerna tillräckligt hafva styrkt sin oskuld i fråga om de
öfver-klagade oordentligheterna i censurväsendet. Hvad beträffade
prisets stegring på skriften om växelkursen, ansåge han den
åberopade förordningen ej tillämplig i detta fall, enär denna skrift
utgifvits under riksdagen till andras upplysning (!); för öfrigt
hade en del fått uteslutas, hvadan priset på resten höjts för att
betäcka kostnaderna.
Då under tiden Wilde förklarat sig hafva fått nog af
samarbetet med Oelreich och frivilligt afstått från sin censorssyssla,
ansåg kanslikollegiet, under erkännande af Wildes förtjänster,2
att den första af de ofvannämnda punkterna förfallit, men beslöt
att till Kgl. Maj:ts afgörande hänskjuta de båda öfriga, enär
Oelreich antogs icke komma att »med mera redighet», än dittills
skett, förvalta sitt ämbete. I det betänkande, som d. 21 jan.
justerades, upprepade kollegiet alla Oelreichs gamla förseelser.
Angående de senaste särskilda klagomålen sade det sig lämna
därhän, »huruvida någon frivillig erkänsla vid ett eller annat
tillfälle kunnat tillflyta censorssysslan, men så vida kollegiet
hade sig bekant, var statssekreteraren Oelreich den allra förste
i det ämbetet, som af själftagen myndighet velat binda
allmänheten till vissa frikostighetslagar». Sportler tillkomme den »mindre
betjäningen,» men ej den, som hade lön på stat; afgiften vore
dessutom till tunga för litteraturen och boktryckarne. Äfven
det tredubbelt höjda priset på skriften om växelkursen fann
kollegiet visa »en allt för otillbörlig åtrå efter vinning, hälst dess
(Oelreichs) förklaring däröfver uti kollegiets tanka vore icke mindre
sällsam och orimlig, än själfva förfarandet varit emot lag och
författningar».
1 Förmodligen den af Nordencrantz författade, med hvars utgifning Oelreich
såsom förf:s vän haft befattning,
2 Då det heter, att ingen atom Oelreich framstält klagomål mot Wilde, har
kollegiet tydligen glömt hela målet om »Små Saker».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
