Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFLOR FRÅN KRIGS- OCH OLYCKSÅREN 1719 — 21 159
Sex till åtta åkdon i rad tågade de resande framåt, de första
tre hållen eskorterade af officerarne. »Våra skjutsare voro
alltid vördiga skäggegubbar, kraftiga och raska. Detta förvånade
mig mer och mer, allt som vi kommo upp i landet. Jag kan
till och med försäkra, att i hela Sverige såg jag ingen enda uug
karl mellan 20 och 40 år, annat än soldater. Det grymma
kriget, som räckt så länge och utmärkts af så många bataljer
och belägringar i så många olika länder, hade medtagit nästan
hela ungdomen i detta olyckliga rike. Hvad ännu fanns kvar
af ungdom var samladt i arméen eller åtminstone i landtstormen,
som under dessa olyckliga konjunkturer öfver allt stod under
vapen» .... »Längre upp i landet var det värre ännu: vi
fingo ofta till skjutsare pojkar om 11 och 12 år, som skötte sig
lika raskt och väl som deras farfäder eller farfarsfäder. Ja,
mer än tjugo håll skjutsades vi af flickor, hvilka redde sig
förträffligt med den sysslan .... Men se här något ändå
egendomligare: en dag såg jag på en åker ett godt stycke bort från
vägen en hel hop hvita figurer och kunde ej begripa hvad det
var. När jag kom närmare fann jag att det var en stor hop
kvinnor och flickor, som mejade skörden, åtföljda af några gubbar,
som körde in den. Kvinnorna hade ingenting annat på sig, än
lintyget: men dessa lintyg lämnade alls ingenting för ett
nyfiket öga. Vackert skurna, visa de växten, sitta åt kring
halsen, rynkade öfver bröstet, och falla från höften ned som en
kjortel; kring handlofven pryddes de af ett slags spetslinning
(engageantes), och man kan säga att de utgöra en fullständig
beklädnad, lätt och bekväm, som alldeles icke stör
blygsamheten och ändå gör ett kokett intryck . . . Folkets fattigdom
hindrar all slags genomskinlighet af tyget . . . För öfrigt vande
vi oss snart vid ^anblicken, ty efteråt mötte vi rätt ofta flickor
till häst i samma drägt.»
»Som jag har ett medlidsamt hjärta, väckte våra fattiga
skjutsflickor ofta min lifliga medkänsla. Hela riket är i ett
otroligt lägervall, ofta funno vi vid ankomsten till en
gästgifvaregård hvarken folk eller hästar, men fram måste vi ju till
vårt nattläger. Hvad var att göra? Yi måste tvinga de stackars
flickorna skjutsa än ett håll med samma hästar, hvilka stundom
voro alldeles uttröttade. De stackars barnen gräto erbarmligt,
kastade sig ned för våra knän och försökte röra oss med de
mest bevekande ord. De voro rädda om sina hästar, de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
