Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFLOR FRÅN KRIGS- OCH OLYCKSÅREN 1719 — 21 165
same och de höga herrarna gingo ombord hos amiral Norris.
Hans skepp visade prof på engelska nationens magnificence.
Amiralens kajuta bestod af två kamrar, tak, väggar och möbler
öfverdragna med vacker röd sidendamast».
Så satte man sig till bords, åt och drack kopiöst under
fortsatt kanonsalut. Svenskarne satte i sig stora kupor gammalt
engelskt öl, starkare än det starkaste vin, och tålde därför vinet
säiure. Under hela måltiden spelade en förträfflig musikkår för
amiral Norris’ gäster. Van Effen gick en stund upp på däck för
att rekreera sig, hvilket också lyckades. När han återvände
ned i kajutan, rådde där en bullrande och stojande munterhet,
»de flesta gästerna, utan åtskillnad på rang, dansade om
hvarandra, sjöngo, omfamnades, kysstes, skreko, hoppade — alldeles
som funnes det icke några ryssar till här i världen. Annat lif
blef det sedan, när man satt sig i båtarna för att ro i land.
En hop engelsmän med vin i skallen ville med till Stockholm.
»När dessa herrar först skämtat bra med svenskarna, begynte de
kasta i sjön deras hattar och peruker. Strax flögo
engelsmännens samma väg. Så började man rycka af hvarandra
man-chetter och halsdukar — och alltsamman utan att detta farliga
narri gaf minsta anledning till gräl. De som förlorade mest på
leken voro icke svenskarna, det kan jag försäkra, ty de flesta
buro eget hår och hade hvarken manchetter eller halsdukar, de
sluppo med förlusten af rätt billiga hattar. Men engelsmännen
voro magnifikt koëfferade och många hade vackra spetshalsdukar.
Emellertid stego de alla till häst, sådana de voro, och det var
en slags lycka för dem att de icke kommo fram till staden förrän
långt fram på natten.»
»Stockholm är en stor, vacker, folkrik stad, bildad af flera
med broar förbundna öar. Där finnas vackra platser, ett godt
antal vackra kyrkor och präktiga hötels, som man kunde kalla
palats, om man tycker om pompösa uttryck. Dessa vackra
byggnader äro byggda belt modernt, af vacker huggen sten
öfverdragen med en särdeles hvit rappning (plåtre) och i stället för
skiffer merändels täckta med koppar, några med jern. Det palats,
där drottningen bor med hela sitt hof, är mycket vackert och
af stor utsträckning. Men hon betjänar sig däraf endast i
väntan på bättre. Kungliga slottet brann af, jag vet icke
genom hvilken olyckshändelse, man begynte under förra
regeringens lyckosamma tid att bygga upp det igen och man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
