Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFLOR FRÅN KRIGS- OCH OLYCKSÅREN 1719 — 21 167
ehuru de voro tvungna att taga det, om icke den resande
förbarmade sig och gaf dem silfverdalrar.»
Van Effen så väl som prinsen hade vid afresan från
Holland tänkt sig att få stanna i Sverige, men tidpunkten var icke
gynsam. Under den partikamp, som förberedde kronans
öfverflyttande på landtgrefve Fredriks hufvud, vågade icke denne göra
något så impopulärt som att främja frändens och hans
sekreterares planer. »Sverige var trött på utländingar», skrifver van
Effen, »och Sverige hade icke orätt.» De resande begåfvo si g
alltså på återväg efter det vänligaste afsked. Nu gick det med
förbud, närmsta vägen till Ystad, i täckt vagn med sex hästar
och en packvagn efter med matvaror och vin. En general och
flera andra höga herrar slöto sig till sällskapet, allesamman pår
väg till Hannover, där Preussens och Englands konungar —
begge tyska kurfurstar — skulle mötas. Nu fingo de se
Norrköpings ruiner och andra spår af ryssarnas sommarhärjningar.
Stackars brandskadade och plundrade sutto och gräto på
ruinerna af sina hem, i hvilkas ställe de uppfört små hyddor eller
eländiga baracker.
Utan nämnvärda äfventyr kommo herrarne till Ystad,
hvarifrån en engelsk fregatt underhöll regulier kommunikation med
Lübeck; men fregatten hade nyss gått och prinsen ville icke
vänta utan förhyrde en skuta, hvars skeppare sade sig vara
försedd med pass, som kapare skulle respektera. Det ljög han
emellertid, en dansk kapare tog både prinsens skuta och andra
skutor med svenska officerare ombord. När dessa intygat
prinsens identitet, släppte kaparen af honom och hans folk på Möen,
och därifrån nådde de efter motgångar och vedervärdigheter af
flera slag sent omsider öfver till Holstein, sedan till Hamburg
och Hannover, hvarifrån van Effen återvände till Holland och
skriftställarverksamheten. Kanhända är det den svenska resans
skull, att han följande år, 1720, öfversatte — Robinson
Crusoe.1
1 Ehuru allmänheten först senare fick veta namnet på den pikanta
författaren till de små pigga tidskrifterna »Le Misantrope» 1711, 12 och »La Bagatelle
ön disconrs ironiqnes oü Ton préte des Sophismes ingénieux an vice et à
1’extra-vagance pour en faire mienx sentir le ridicule», 1718, 19, har dock prinsen af
Hessen anförtrott hemligheten åt drottning Ulrika Eleonora, som ägde båda
tidskrifterna och, efter sin Tana, läste dem med pennan i hand. Hon haar
nämligen i hvardera bandet (nn i K. Bibi.) gjort följande, på båda ställen lika
lydande anteckning: »Ce livré est écrit d’un cavailler, d’Ytrecht en Hollande, nommé
van Eff, étant an service dn Prince Charle de Hessen Philipsdahl.» Detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
