- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
198

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

A. HAMMARSKJÖLD.

liga värf samt ett ovanligt och ofta lysande mod. Detta mod hafva
de visat såväl i drabbningarnas kulregn och fruktansvärdasto
handgemäng som i rådkammaren, på riksdagarna och inför
Sveriges konungar från och med ättens svenske stamfader ändafrain
till den utmärkte memoirförfattaren. Man kan säga, att
Wacht-meistrarna i Sverige haft två glansperioder. Den första omfattar
slutet af 1600- och början af 1700-talet, den andra infaller
ett hundra år senare.

Om ättens härkomst kan man icke säga något
med-bestämdhet, utom att den icke ursprungligen tillhört den gamla
est- eller livländska adeln. Släkten har näppeligen haft adlig
värdighet förr, än Johan III gaf den förste med säkerhet kände
medlemmen af densamma svenskt sköldebref.

Några författare, bland dera Anrep i sina Ättartaflor, kalla
den visserligen för en »gammal herrmästerlig släkt». Men denna
distinktion torde näppeligen hafva stort att betyda. Ty först och
främst tyckes man ännu icke vara på det klara med, hvad som
skall förstås med detta uttryck. Meningarna därom äro
nämligen mycket skiftande. Somliga påstå, att de
herrniäster-liga släkterna voro sådana est- och livländska adelsätter, ur
hvilka herrmästaren skulle tagas. Denna åsikt vittnar om djup
okunnighet i »Livlandens» historia, ty ingen herrmästare har
någonsin tagits ur en est- eller livländsk släkt. Att est- och
livländare ha blifvit upptagna i Svärdsriddareorden, äfven sedan
denna blifvit förenad med den Tyska orden, är nog sant, men
de tyckas icke hafva varit många. Och högst få af dessa kommo
att bekläda de högre ordensämbetena. Till allra största delen
rekryterades orden nämligen från Tysklands och isynnerhet från
Westfalens och Rhenlandens adelsätter. Och bland dessa tyska
invandrare, som af de infödda est- och livländarne betraktades
såsom främlingar och fördenskull af dem voro föga omtyckta,
utsågos i allmänhet ordens stor värdighetsmän och alltid utan
undantag herrmästaren.1

Enligt en annan åsikt bör man med »herrmästerlig släkt*
förstå en sådan, som bland sina medlemmar har att uppvisa en
herrmästare. Men om denna uppfattning vore den riktiga, skulle
icke många släkter, som af Anrep och andra genealoger, kallas
herrmästerliga, vara berättigade till denna benämning, åtminstone

1 Detta ord har uppkommit af »herr mästaren», det är således oriktigt att
skrifva »härmästaren».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free