Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
A. HAMMARSKJÖLD.
densamma vill räkna den berömde generalamiralen Henrik af
Trolle. Dennes fader påstod nämligen bestämdt, att hans familj
var en gren af den gamla Trolleätten, men tyckes dock ej knnnat
bevisa sin utsago.
Den gamla Trolleätten var däremot fortfarande utmärkt genom
sin rikedom. Efter allt att döma måtte den på denna tid ha
varit en af de rikaste släkter, som någonsin funnits i
Nordanlanden. Den är rik ännu i dag, ehuru stora delar af dess
rikedomar under form af fideikommiss genom gifte öfvergått till grenar
af ätterna Löwen, Bonde och Wachtmeister. De respektiva
medlemmarna af dessa släkter, som äro innehafvare af nämnda
fideikommiss, skola därför jämte sitt släktnamn äfven bära
namnet Trolle.
Grefve Fredrik Wachtmeister var gift med Hilla Birgitta
Trolle och hade med henne många barn. Af deras söner gjorde
sig visserligen alla de fyra äldsta bemärkta, men af dessa är det
likväl endast de tre yngre, som varit i egentlig mening
framstående. Under Gustaf IlLs, Gustaf IV Adolfs samt i början
af Karl XIII:s regering lyftes genom dem släkten åter till stort
inflytande, anseende samt till rikets högsta värdigheter och de hafva, om
än på mycket olika sätt och i olika grad, gripit in i Sveriges
öden.
Den äldste af dessa tre torde af historien komma att anses
såsom den ypperste mannen inom släkten och som dess ädlaste
personlighet och ärorikaste minne. Han var Gustaf III:s och
Gustaf IV Adolfs högst betrodde man, enär han från 1787 till
1809 innehade rikets högsta värdighet eller riksdrotsämbetet.
Han hörde visserligen icke till Gustaf III:s intimaste vänner, men
han åtnjöt denne konungs största förtroende, ty han var flera
gånger ordförande i den tillförordnade regeringen, medan Gustaf
III var i fält eller i utlandet. En man af riksdrotsets stränga
rättskänsla kunde nog icke gilla de olagliga mått och steg Gustaf
III tog 1789, men ännu mindre tyckes han hafva sympatiserat med
de s. k. patrioternas tillvägagående. Riksdrotset insåg nämligen,
att dessas strid med konungen, trots alla deras fraser, mindre
gällde rätten än makten, och att han således af två onda ting
måste välja det minst onda eller att ställa sig på konungens sida.
Men äfven om han ej energiskt motarbetat förenings- och
säkerhetsakten, vägrade han dock bestämdt vid 1792 års riksdag att
inom sitt stånd verka för dess antagande. Såväl under förmyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
