Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
A. HAMMARSKJÖLD.
Efter sin återkomst till Preussen i början af år 1762
deltog Hård i de återstående fälttågen och blef af Fredrik den
store följande år utnämnd till generalmajor. Han fick därjämte
en större årlig pension.
Ar 1756 hade Hård för sin delaktighet i den då upptäckta
sammansvärjningen i Sverige blifvit in contumaciam dömd till
döden, och ett pris af 1000 dukater hade blifvit satt på hans
hufvud. Men år 17651 upphäfdes domen öfver Hård och redan
följande år synes han ha aflagt ett kort besök i sitt fädernesland.
Några år därefter fick Hård befallning af Fredrik den store att
beledsaga konungens broder prins Henrik på dennes ryktbara
resa till Stockholm och Petersburg 1770—71. Då Gustaf III
år 1771 som nyblifven konung «reste igenom Berlin, fick Hård
i uppdrag af Fredrik den store att ombesörja allt, hvad som
hörde till den svenske konungens värdiga mottagande. Hård
tillvann sig ock af Gustaf III dennes synnerliga bevågenhet
och vänskap. Han stod äfven utmärkt väl hos Fredrik den
store, därom vittna en mängd bref och handlingar af denne
konung. Ar 1773 blef Hård, vid den sedvanliga revyen i
maj månad, af Fredrik den store utnämnd till generallöjtnant i
den preussiska arméen. Vid detta tillfälle blef äfven den
sedermera så ryktbare fältmarskalken Möllendorff befordrad till
generallöjtnant.
En tid därefter utnämndes grefve Hård äfven till guvernör
i Spandau. Som sådan hade han bland mycket annat äfven det
mindre angenäma åliggandet att hafva högsta öfveruppsigten
öfver den mängd af fångar, som i denna fästning voro inspärrade.
Men grefve Hård fullgjorde detta uppdrag på ett sätt, som
skaffade honom stort rykte för rättrådighet och humanitet.
Det som isynnerhet hedrade grefve Hård var, att han, fastän
han måst lämna Sverige och gå i landsflykt, och ehuru han i
Preussen steg till så höga värdigheter och stod i så stor ynnest
hos Fredrik den store, likväl städse med kärlek omfattade Sverige
och dess folk. Under sjuåriga kriget hade han gjort hvad han
1 Malmström, Frihetstidens politiska historia V, s. 311. Ehrensvärd i
sina Dagboksanteckningar nppger II, s. 110, att Hård på grand af preussiska och
ryska hofven» framställningar redan 1762 skall ha blifvit benådad, hvilket dock
vederlägges af Malmströms ofvan citerade arbete V, s. 205. Här heter det, att
domen öfver Hård mildrades så till vida, att »ban ej mera skalle utfordras vid
främmande hof.» Men om denna ständernas mildring af hans dom var mycket
värd må lämnas därhän. Ty hvilket hof sknlle väl ha utlämnat en af Fredrik
den stores generaler till de svenska myndigheterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
